Jag är besegrad, skadan i vaden vann över mig. Igår morse var jag ute och testade i 10 minuter och det var inte speciellt bra. Igår kväll testade jag igen. Då var jag nog ute en halvtimme och sprang och gick om vartannat. Det gjorde lite ont, men jag kunde ta smärtan. Men emellanåt hugger det till så att det känns som det blir värre. Och efteråt är det inte bra. Så chansen att jag idag skulle kunna starta, springa hela maran och springa i mål utan att ha gjort skadan värre än den är nu, den chansen är i princip obefintlig. Så idag väljer jag att försöka vara smart och tänka på kroppen och framtiden, hur tungt och tråkigt det än är att inte kunna vara med.
Så idag står jag vid sidan om och hejar på alla löpare som springer Stockholm Marathon. Ni är vinnare allihop! Lycka till!
SÅ tråkigt, men KLOKT! Heja på mig när du ser mig, jag behöver all energi jag kan få!
Fy vad tråkigt även om det låter som ett vettigt beslut. Du är ju mr Sthlm marathon :(
Åhh vad tråkigt! Men du är en KLOK man så var stolt.
:-(
Helena: Du får min energi idag! :-)
Pilla: Haha, ja, trist när det händer, men det kan hända!
Anna: Tack tack. Men det är tråkigt att vara klok! ;-)
Förstår att känslan är jäkligt trist, men klokt val ändå!
Klokt!
riktigt tråkigt, men att lyssna på kroppen är det absolut viktigaste. Kom ihåg det!
Elin: Vi kommer tillbaka!
Rund är också en form: Precis så!
Filip: Klokt är tråkigt!
Rebecca: Ja, jo, det är väl det. Jag kommer igen!