Vi pratar ofta om våra målsättningar och kanske hur vi ska nå våra mål. Men hur sätter vi våra mål och vad händer om vi missar dem? Tävlingssäsongen är i full gång och i helgen som gick startade drygt 48000 löpare i Göteborgsvarvet. Jag undrar hur många av dessa som hade ett mål och jag undrar hur man tänkte när man satte sitt mål.
Av alla startande kan jag tänka mig att en ganska stor andel har sprungit färre än 5 halvmaror och ganska många sprang säkert sin första halvmara. En halvmara är en ganska lång distans och ganska mycket längre än en mil och det är mycket svårare att gissa vilken tid som är rimlig. Många sätter upp ett mål och målet är att slå pers.
Det kan bli ganska vilda gissningar. Även de som springer sin första halvmara sätter sitt mål utifrån sin tid på till exempel 10 km. De som faktiskt har sprungit några halvmaror tidigare tror kanske att man alltid sätter pers. Jag är ledsen, men det kommer tyvärr inte vara så i alla oändlighet. Jag tror att många har gjort en vild gissning när de satt sitt mål och ändå kräver personligt rekord för att vara nöjda.
Till er som klarade ert mål, stort grattis! Men hur tänker de som missade sitt mål? Gör det absolut ingenting och man kör på som om ingenting hade hänt och tänker ”det går säkert bättre nästa gång” eller ”det viktigaste var ju ändå att ha kul”. Eller deppar man ner sig lite, tycker att det var skit att det gick så dåligt, när man i själva verket sprang ett bra lopp och kanske bara var några minuter från pers?
Jag tycker att många av oss måste bli bättre på att sätta realistiska målsättningar, men vi måste också bli bättre på att tänka rätt om vi inte klarar våra målsättningar. Vilka tankar skapar vi när vi missar våra målsättningar och hur påverkar de tankarna oss?
Missar vi ett mål är det lätt till att vi ser hela loppet och kanske till och med hela dagen som en helhet och ett stort misslyckande och vi tar med oss väldigt negativa tankar till vårt fortsatta tränande, vilket naturligtvis inte är bra. För min egen del hade jag kanske hoppats på 1-2 minuter bättre tid i Göteborgsvarvet och jag kan ju vara förbannad på att jag hade sämre tid på dessa 21,1 km än på de första 21,1 km i Boston Marathon. Men jag tänker ändå att okej, det var lite trångt och struligt i början och de senaste veckorna har inte varit optimala för loppet. Och jag tyckte inte att jag hade något fart i kroppen men jag tyckte att jag höll distansen väldigt bra, vilket också syns i hur jag plockade löpare under sista halvan av loppet.
Jag väljer alltså att inte tänka hela loppet/dagen som en helhet utan bryter ner det i mindre delar och gör ni detsamma kan ni säkert hitta detaljer som ni, trots sluttiden, kan vara nöjda med. Och det är dessa positiva detaljer som jag tycker ni ska ta med er framöver.
Ett annat sätt är att sätta upp 3 mål, som vi kan kalla guld, silver och brons. Har man t ex sprungit på 1:45 tidigare skulle ju guld kunna betyda pers, silver betyda under 1:50 och brons under 2:00. Nu antog jag bara lite, men ni förstår säkert tanken. Sätt inte bara det högsta ”guldmålet” som är svårt att nå då du får så negativa vibbar om du inte klarar det. Välj då hellre 3 mål så att chansen är ganska stor att du i alla fall klarar ditt ”bronsmål” och kan ta med dig lite positiva vibbar från det.
Tips från coachen: Sätt rimliga mål och tänk på de positiva detaljerna i din prestation!
Tack för ditt blogginlägg med kloka tankar! Det träffade mig mitt i prick. Jag sprang visserligen inte varvet i helgen utan Köpenhamn marathon, men trots pers är jag inte nöjd med min prestation. Det var min tredje mara, de två tidigare i stockholm och det fanns många anledningar till att jag hoppades på en toppentid; en plattare bana, bra väderförhållande och ett pers med nästan 2 min på en halvmara för 3 veckor sedan. Jag började bra, men fick efter 28 km sånt håll att jag var tvungen att sänka tempot. När det försvann 4-5 km senare hade jag tappat ganska mycket tid men lyckades ändå höja tempot så pass att jag slog mitt tidigare pers med 31s. Jag borde alltså vara nöjd och glad, men hoppades på en mycket bättre tid och känner mig så här efteråt mest tom. Ska jag ändå ta fram det postiva så var det väl att jag kunde öka på slutet och fick känna mig stark de sista 7 km. Att jag övervann smärtan och sprang riktigt snabbt sista 2 km och att jag faktiskt slog mitt pers.
Emma: Att du kunde hålla så bra i 28 km är också positivt och nu berodde det ju på håll, dvs inget du förhoppningsvis drabbas av varje gång. Sen kan man ju behöva sänka farten lite på slutet när man blir trött ändå, men i alla fall. Att du känner dig tom efteråt behöver absolut inte komma från ditt lopp och prestation i sig utan det är ganska vanligt att man känner sig lite tom efter att ha sprungit ett lopp man sett fram emot under lång tid när man inte har något mer stort lopp nära i tiden. Så upp med hakan, ta med dig allt det positiva från både detta lopp och tidigare halvmara och blicka framåt! :-)
GRYMT bra skivit. Jag ska börja använda mig av den taktiken. För jag är en sådan som deppar ihop totalt. Inte bara i ”tävlingssamanhang” utan även på träningar. Inget kul i längden…
Rebecca: Tack tack! Och precis som du skriver, det är inte kul i längden och gör vi något som inte är kul är risken stor att vi slutar göra det vi egentligen gillar. Så upp med hakan och lyft fram det positiva!
Tack för ett inspirerande inlägg! Det var många kloka ord. Mycket som stämmer in på min egen upplevelse av årets tävling ;-). Jag gillar verkligen tipset om att ha tre mål, det känns som ett tankesätt som borde passa mig. Jag har som tur är inte samma problem på träningspassen utan det är ”när det gäller” som det lätt går överstyr med negativa tankar. Men jag ska tänka på dina tips!
Tack för ett bra inlägg! :-) Jag missade själv mitt mål på Göteborgsvarvet (satsade sub 2, kom in på 2:00:30). Kändes ganska surt i början, men sen spaltade jag upp det för mig. Hade ju egentligen inte GV som något specifikt mål i år, mer som ett riktigt bra långpass med nummerlapp dvs se var jag står här och nu i löpningen. Positivt: Kroppen höll ihop perfekt! Inga begränsningar pga smärta etc, vare sig mitt gamla löparknä eller vaderna som varit lite slitna kändes det minsta. Pulsen var kontrollerad och bra, kände mig konditionsmässigt stark hela vägen, det som begränsade hastigheten var benen. Nöjd med att jag höll hyfsat jämn farthållning, skiljde inte mer än 30 sek på min snabbaste och min långsammaste km. Negativt: Missade sub 2 med 31 förtretliga sekunder. Hade målet framför mig på sista rakan när klockan slog om… Och så fick jag blodiga skavsår under armarna av linnet. Och så mådde jag fruktansvärt dåligt när jag kom i mål. Detta är förstås bagateller i det stora hela… Jag fick ju det jag ville: Ett bra träningspass med nummerlapp! :-)
Tack för ett bra inlägg. Precis vad jag behövde lösa några dagar efter varvet!
Ja slog mitt pb men har ändå inte kännt mig helt nöjd, hade satt upp två mål och jag klarade de ena. Så ja borde vara nöjd, men man är bra självkritisk ibland tyvärr.
Som så många andra redan sagt – mycket bra skrivet och något jag verkligen behövde läsa detta efter varvet i lördags! Det var mitt första varv men 4e halvmara, och var inte alls förberredd på att man blev tvungen att armbåga sig fram mellan låtbytande promenerande…Så blev såklart besviken på min tid när det kändes som att energi las på fel saker. Men jag försöker ändå att se det här målet som en liten detalj i mitt liv som löpare – det viktiga i sammanhanget är ju vardagen med löpning som rutin/livsstil och alla bra effekter det har på både min fysiska och psykiska hälsa! Loppen är ju bara icing on the cake, ett tillfälle när man ändå får glänsa lite och känna sig duktig för alla träningstimmar man lagt ner!
Tack för en bra och tänkvärd blogg!
Så klok du är då! När jag blir stor vill jag bli som du! Både snabb och klok ;-)
Tjenare Kentha, bra inlägg!
Jag hade själv en förhoppning om att komma in på ca 1:42 men missade det grovt med inte mindre än 20 minuter. Jag kände mest en uppgivenhet efter att i år igen ”drabbats” av en för mig dålig väderlek. Jag har så svårt att bemästra solsken och säckade, precis som för tre år sedan, ihop totalt efter ca 10 km. Tycker målet ändå var realistiskt med tanke på hur träningspassen gått under våren. Har du några tips kring hur man ska förbereda sig för en varm löpdag och om man ska lägga upp loppet annorlunda?
Min mage som började strula efter ca 6-7 km var också en starkt bidragande orsak till att det fick som det gick. Blev trög i magen och tappade all energi. Laddade upp med havregrynsgröt och mackor, russin och juice. Så här i efterhand skulle jag nog struntat i juicen och russinen och låtit magen få ta sig an milda saker, bara. Det är min andra bakläxa som jag tar med mig; att lära sig vad magen tål inför ett långpass. Vad laddar du själv upp med?
Så mycket väl tänkt – jag missade mitt officiella mål (sub 1:50) med 5!!! sekunder, var inte i närheten av mitt interna mål (sub 1:45) men jag persade med nästan 6 minuter. Dvs ett klockrent BRONS!
Hi Kenth,
Congratulations on your Boston run!! I’m having fun following your new career.
I’m running my first marathon in Ottawa in a few days. I suddenly feel underprepared, as I haven’t ever run more than 35 kilometers before.
What do you do to stay mentally positive before a race? How can I take the pressure off myself and approach this event as the fun challenge it is meant to be?
Tack för ditt svar kenth! Jag har tidigare använt mig av att sätta flera mål, men det var vid ett tillfälle när jag var osäker på om jag skulle klara mitt mål. Den här gången var jag så säker på att det skulle gå bra att jag inte tänkte på andra alternativ. Nästa tävling blir det flera mål igen! Och ett pers är ju alltid ett pers ;-)
Jag kom i mål 4 minuter efter min måltid (2 timmar) på årets Göteborgsvarv. Jag vet att jag har satt ett rimligt mål men mitt problem är att jag tappar de sista kilometrarna. De 15 första håller jag rätt tempo sedan sätter kroppen och hjärnan stopp. Men jag ger mig inte, nästa år blir mitt fjärde Göteborgsvarv och jag ska bannemej komma under min magiska gräns :)
Vilket bra tips med guld silver och brons. Det ska jag köra ikväll. Vinst varje gång.
/Ida – http://denspringandesoffpotatisen.wordpress.com/
Asbra tips, det här tar jag med mig av! Skrev en bit om det på min egen blogg, tror det kommer funka jättebra för mig med det här målsättningssystemet. :)
Uppfyller man målen varje gång har man nog siktat för lågt..