Jag tror det är väldigt vanligt att ju närmre man kommer ett stort mål ju mer taggad blir man för att köra både det ena och det andra passet. Men man får heller inte glömma att det är sällan de sista passen som kommer göra sådär extremt stor positiv skillnad, utan vi ska också försöka vara så förnuftiga att vi trappar ner på träningen och kommer fräscha till loppet. Detta gäller kanske inte minst långpasset inför ett längre lopp. Jag sprang mitt sista långpass inför New York Marathon i måndags.

Jag stod över Hässelbyloppet i söndags, hade känt mig lite sisådär i kroppen och tyckte inte att jag skulle få ut det jag ville av att starta och blåsa ur kroppen och riskera att jag ramlade tillbaka i en sisådärkänsla igen. Jag laddade istället för ett sista långpass på måndagen. Jag bestämde redan i söndags att jag skulle köra det på löpband. Ja, visst kan det ses som en helidiotisk idé och det kan jag hålla med om. Men jag såg det som så att då skulle inte vädret påverka mig och jag skulle kunna springa i shorts och t-shirt och jag skulle kunna hålla en bra jämn fart och jag skulle också ha möjlighet att göra en strukturerad fartökning på slutet. Och så tänkte jag mig in i att det blir perfekt, då får jag lite mental träning också, för att springa långt på löpband kan absolut räknas som lite mental träning. Och eftersom jag valde att tänka på det sättet gav det mig positiva vibbar.

Planen var 2,5 timme som skulle göra att jag fick till en okej längd över 30 km och jag ville heller inte köra längre än 2,5 timme för jag ville inte att det skulle slita för mycket i onödan. Jag började lugnt och ökade sakta farten första kvarten upp till min tänkta marschfart och sen låg jag där och malde på. Och det är just att mala på det handlar om för det finns inte så mycket annat att göra. Det är inte många sekunder i sträck man tittar på tv, på själva löpbandet, på något runt omkring eller på sig själv i spegeln. Jag tror man får vända intresset inåt lite och tänka och drömma sig iväg. Jag tänkte t ex en del på kommande utlandslopp i Amsterdam, New York och Curacao som jag fick idén att åka till via mitt samarbete med KLM. Jag tänkte också en del på den radiointervju jag ska göra imorgon och vad det är jag vill förmedla i den utifrån de frågor som ställs. Det blir alltså mest löprelaterade tankar.

Jag malde på i min marschfart de första 2 timmarna och la bara in lite snabba stopp för energi. För jag hade planerat så bra att jag hade både sportdryck och extra energi med mig från Milebreaker som jag planerade in precis som om det varit ett lopp, vid lämpliga tidsintervaller. Efter 2 timmar var det dags för en fartökning och jag gjorde en progressiv fartökning rån marschfarten ner till strax under tänkt marafart. Det kändes okej att göra fartökningen men visst går det fort och det är inte alltid så lätt att göra en fartökning efter att man sprungit länge i en annan fart, men det är bra träning och kan också vara skönt att få ”rasta igång” benen lite. Så jag är nöjd med mitt långpass, både att jag fick till det som tänkt och att det kändes bra under passets gång.

Jag körde långpasset i mina adidas adizero prime boost!