Intervaller på bana, igen

Idag var det dags för intervaller, igen. Jag säger igen även om det faktiskt var ett tag sen sist. Men gillar man inte intervaller så känns det som de passen kommer alldeles för ofta. Dagen till ära visste jag knappt om jag skulle kunna träna alls, eftersom jag haft magknip halva eftermiddagen. Men Sara skulle iväg till Sannarps idrottsplats för sina intervaller så jag tänkte att jag hänger med så får vi se vad som händer när jag väl är där.

Intervallskor i hallen i väntan på start

Väl framme var magen inte helt som den skulle, men kanske jag skulle kunna köra ändå. Planen var 6*800 meter på 3 min, med 1 min vila. Det kändes som ett ganska lagom intervallpass, rätt så fort, men det borde gå, om nu inte magen satte stopp för det. Jag drog iväg och första gick så sakta som 3.08 så det fick bli skärpning. Magen kändes, men bara lite, så den kan jag inte skylla på heller. Andra intervallen gick bättre, nu kom jag ner på 3.02, alltid nåt. Men det skulle bli bättre, både tredje och fjärde intervallen gick på 2.58. Men då var jag trött, så trött att jag slutade springa efter halva femte intervallen, trots att jag hade 1.29 efter halva och alltså låg precis i samma fart som de föregående. Lite dåligt med pannben där Grabben, tänkte jag och var inte så nöjd.

Seriös Grabb med klocka för en gångs skull

Det gick ganska snabbt att komma på hur jag skulle straffas, jag skulle köra några 200 metare, som råkade bli fyra stycken. Jag tänkte att om de går på 40 sekunder så motsvarar det 3.20 min/km, vilket blev ett bra riktmål. Det gick bra och alla fyra intervallerna låg mellan 37.1 och 38.7 sekunder.

Trött ovan intervallgrabb

Jag var ganska trött efteråt, eller vad är trött? Jag var trött på det sättet att jag flåsade mycket och pulsen hade svårt att komma ner till 100. I just det läget så tänker jag på hur jobbigt det är med intervaller och att jag egentligen inte gillar det, det är ju så jobbigt. Men när vi väl var hemma kom jag på att det är ju likadant med intervallpass som med ultralopp – under tiden man gör det och strax efter är det inte speciellt kul, men när det har gått en stund var det kanske ganska okej ändå.