Det märks att hösten är här, på alla möjliga sätt. Det blir mörkare och mörkare allt tidigare på dagen och ska man träna i dagsljus kan man inte göra det sent på kvällen som i somras. Nu när jag är frisk, eller tillräckligt i alla fall, märker jag hur svårt jag har att ta mig ut. Idag var inget undantag. Det blev ingen lång runda. Det jobbigaste var inte att springa, utan att ta sig ut.
Hösten innebär säkert ett lyft för gymmen och jag hoppas att även jag ska bli en flitigare besökare på gymmet i höst. Jag trivs faktiskt bra med att springa på löpband. När jag bodde i Åre och sprang på löpband på gymmet där tittade man rakt ut genom fönstret. Men att se ut, även om det inte hände så mycket utanför fönstret, var nästan lika bra som att ha en TV framför sig.
Jag funderar som bäst också på en lagom bra morot för träningen, liknande den utmaningen vi hade nu i sommar som faktiskt fungerade ganska bra. Jag får återkomma med mina funderingar om det.
