Igår fick de snabba trötta fötterna vila när resten av kroppen hellre ville åka till Sevilla än springa. Fötterna tackade inte nej till en vilodag från löpningen, men fick gå en hel del ändå. Det blev lite käk, lite kultur och lite vandring i stan och jag kom på mig själv att jag gillar konceptet med att åka iväg på helger till olika städer.
Idag var det bergspass igen. Jag kände inte för det direkt. Förra veckan fick jag ont i benen och ena vaden började krångla efter bergspasset så det påverkade säkert mig. Jag åkte med dit, men visste inte om jag skulle jogga runt. När jag väl bestämde mig var det naturligast att hänga med på 10 km (istället för 14km). Men oj, det gick lugnt och med facit i hand skulle jag kanske hängt med på 14 km ändå. Men efter drygt halva rundan var det okej att vi ökade farten och då gjorde vi, eller jag, det. Men då var det ingen som hände på så jag fick ett eget litet snabbdistanspass de sista kilometrarna. Det kunde alltså blivit bättre, men blev okej ändå.