När man planerar sitt marathonlopp är det en stor fråga vilken utgångsfart man vågar lägga sig på och vilken tid man siktar på att ha efter halva loppet. Det talas ofta om negativ split, som det kallas om man springer andra halvan snabbare än första.
Läser och lyssnar man runt lite så tycker jag det ofta rekommenderas att man lägger upp loppet så att man får en negativ split. Och visst, i den perfekta världen ska kanske någon som siktar på att spring maran under 4 timmar öppna på 2 timmar och avsluta på 1,59 och alltså få totaltiden 3,59 och därmed negativ split. Men hur realistiskt är det?
I 3-timmarsprogrammet på Marathon.se står det att en utgångsfart på 1,27-1,28 är en lagom tid på första halvan för att kunna springa maran under 3 timmar. Det tycker jag låter realistiskt, och det innebär INTE en negativ split (om man inte slutar på under 2,56 med den utgångsfarten). Jag tror också att det är ytterst få, säkert under 20% av alla som springer till exempel Stockholm Marathon, som springer med negativ split.
Visst hade jag tyckt att det vore kanon om jag kunde få mina ben att öka farten på andra halvan och det i så fall kanske först efter 30 km. Men hur lätt är det att öka farten efter 30 km när man redan är ganska trött? Många säger ju också att det är efter 30 km som maran börjar och jag är beredd att hålla med. Och då är jag mer än nöjd om jag kan fortsätta hålla den fart jag redan har. Att öka farten brukar inte vara aktuellt.
Vad säger ni? Lyckas ni springa med negativ split? Och i så fall, hur nära ert pers på halvmaran kan ni ha efter ett varv och ändå få negativ split?
Strandjogging är ganska bra, om stranden inte lutar! :-)
