Idag tänkte jag låta min pulsklocka göra comeback efter att ha legat i dvala ett bra tag. Jag gjorde ett försök med den på ett tidigare pass för någon vecka sen, men då fick jag inte med mig pulsen och fotpoden ville inte vara med. Idag fick jag igång pulsen men fotpoden fortsätter att jävlas. Så mycket för det nyinköpta batteriet på Runners Store!
Tanken med dagens långpass var att det skulle bli minst 30 km och att jag skulle springa det med en puls mellan 120 och 150 enligt tips från mjölksyratestet. Långpassen behöver tydligen inte gå fortare än så och ibland kan jag ju följa deras rekommendationer även om jag gärna testar mig någon gång. Hur ska jag annars veta hur fort jag kan springa om jag bara får jogga på långpassen på träning?
Vädret var okej, dvs det regnade inte. Det var inte jättevarmt men inte för kallt heller. Fast det beror ju på vad man tar på sig. Trots att vi är inne i april hade jag både mössa och vantar. Förra året kunde vi nog gå i shorts under påskhelgen och vi invigde balkongen. Tveksamt om det blir några shorts på balkongen den här påsken. Jag hoppades att pulsintervallet jag skulle hålla innebar en fart på ungefär 5 min/km. Det skulle innebära samma fart som vi hade på ett långpass i Monte Gordo där vi i shorts och skönt väder gled fram i strax under 5 min/km.
Jag drog iväg och försökte hitta känslan från Monte Gordo och kanske att den började infinna sig lite efter ett tag. Idag var ju förutsättningarna lite annorlunda och jag var ju dessutom själv. Och ingen som kunde tala om för mig vilken fart jag höll. Det flöt på ganska bra och jag hade inga problem med att cykelvägarna var långa och kanske tråkiga, jag har ju sprungit långpass på löpband och tränat pannben i vinter. Pulsen låg ganska snällt på 130-140 slag per minut. Kanske att jag en bit in i rundan hade lite medvind, men det märker man ju sällan. Men när jag lite senare vände tillbaka fick jag motvind och jag antar därför att jag hade lite medvind tidigare. Även om det inte gick så fort rusade pulsen upp runt 145 och det kändes lite besvärligt eller vad jag ska kalla det. Jag ville inte springa i motvind, jag ville ta mig framåt, men inte för sakta och jag ville inte att pulsen skulle gå över 150. En inte helt lätt ekvation att lösa. Men jag fick pusta på och kämpa lite och det rullade säkert på ganska bra trots allt. Jag kanske hade en liten svacka i passet just där också. För när jag hade varit ute i drygt 2 timmar och började närma mig hemma igen tyckte jag att allt var ganska lugnt. Klockan stannade på 2 timmar och 40 minuter och jag gissar och hoppas på att rundan var drygt 30 km. Pulsen varierade naturligtvis men låg nog ofta mellan 130-145 och det var nog bra efter tipsen från mjölksyratestet.
Jag sprang ut ganska tidigt på förmiddagen, hade bara käkat frukost och hade lite sportdricka med i vätskebältet. Men jag känner också att det inte är helt lätt att fylla på med energi i samma takt som man gör av med den. Helt plötsligt blir det hur gott som helst att sluka allt som finns i den stackars lilla flaskan. Att tänka på energin i kroppen innan passet och under passet är trots allt ganska viktigt och det tycker jag själv kan vara lätta att glömma, ”jag ska ju bara ut och springa en sväng”.
Det är idag 17 dagar kvar till Boston Marathon så än är inte sista långpasset kört innan den maran.
Piggare innan träning än efter träning!
