Jag tänkte berätta lite mer om laktat- eller mjölksyratestet jag gjorde tidigare i veckan. Jag är ingen expert på detta utan utgår från hur jag gjorde testet, berätta lite om mina värden och hur dessa tolkades och vad jag skulle kunna göra för att bli bättre på marathondistansen.
Jag fick tips från andra som tyckte att jag borde göra ett sånt här test, dels för att jag kanske skulle tycka det var kul och dels för att det förhoppningsvis skulle kunna ge mig något i form av förslag på förändringar i träningen som skulle kunna förbättra mina resultat. Jag tog kontakt med Sport Support Center på Djurgården i Stockholm och fick en tid tidigt i tisdags morse. Ett litet hus på andra sidan Djurgårdsbrunnsbron som var lätt att hitta till.
Han som testade mig heter Christer Skog och han började med att ta lite uppgifter som ålder, längd och vikt och frågade lite om hur mycket jag brukade träna osv. Sen berättade han hur testet skulle genomföras. Allt sker på löpband, i alla fall för mig som springer, och det innebar en uppvärmning i en ganska låg fart i 10 minuter. För min del var 11 km/h en lagom uppvärmningsfart, men detta är helt individuellt och kan vara vad som helst. Därefter tas första blodprovet genom ett stick i fingret. Så fort tillräckligt mycket blod sipprat ut från fingret sätts bandet igång igen och ökas med 1 km/h, dvs till 12 km/h. Nu börjar själva testlöpningen som innebär att jag springer i 4 minuter och sen lämnar jag lite blod. Efter varje 4 minutersintervall och blodlämning ökas hastigheten på bandet med 1 km/h och jag kör vidare. Intressant att se vid vilka hastigheter jag tycker det går lugnt, när jag börjar flåsa, när svetten börjar rinna och när jag tycker att det blir riktigt jobbigt. Min sista intervall blev på 17 km/h, och den 4 minutersintervallen kändes som att då gick det ganska fort. 17 km/h motsvarar 3,30 min/km. Jag hade inte behövt köra så länge utan till 16 km/h eller kanske till och med 15 km/h hade räckt. Det viktigaste är att man kommit upp ordentligt i flås så att det för testet innebär att man har gått över gränsen för vas man kallar mjölksyra som ligger på 4 millimol.
Efter sista intervallen var det bara att gå av bandet och pusta under tiden som blod analyserades klart och det min dom skulle komma. Som jag berättat tidigare hade jag en syreupptagningsförmåga (VO2max) på 63,4 ml/kg/min och det verkade vara ganska bra, eller till och med mer än ganska bra. Vad jag har förstått från tidningar och annat så är det 50 också bra och Charlotte Kalla har 72. Men vad jag inte vet är hur svårt det är att öka med en enhet. Är det till exempel en stor skillnad mellan 63 och 65? Skulle det vara svårt för mig att ta detta klivet? Men det verkar som att detta värde är en hyfsad färskvara och ganska snabbt sjunker om man slutar träna.
Vid varje intervall får vi reda på pulsslag och laktatnivå (mjölksyranivå). Och eftersom gränsen för mjölksyra är bestämd till 4 millimol (mmol) så kan man tydligt se hur min mjölksyra ökas ju fortare det går och enligt en graf få ut att min gräns ligger runt 14,4 km/h (4,10 min/km) och en puls på 160 slag i minuten.
Enligt testledare Christer så tycker han att min motor, dvs syreupptagningsförmåga på 63,4 ml/kg/min är tillräckligt bra för marathonlöpning och behöver egentligen inte förbättras. Träningsmässigt var Christers förslag att jag skulle bli duktigare på att köra lugna långa långpass i en lägre puls än att jag drar på mig mjölksyra, t ex mellan 120 och 150 slag i minuten. På detta sätt skulle min tröskelvärde kunna tryckas framåt och förbättras så att jag kan hålla en högre fart utan att dra på mig mjölksyra. Han tyckte också att jag skulle kunna köra snabbdistanspass på 30-45 minuter på en nivå där jag drar på mig lite mjölksyra, i till exempel 15-16 km/h (3,45-4,00 min/km).
Detta test tycker jag kan vara intressant för alla att göra. Med utgångspunkt från vilken distans man siktar på eller vill bli bättre på kan man få värdefulla tips till träningen. Det kan också vara bra att veta hur olika pass bör springas för bästa effekt. Jag tycker för egen del också det är bra att få lite fysiologiska detaljer som gör att jag bättre vet vad jag borde kunna klara för utgångsfarter på marathon.
Någon mer som har gjort liknande test? Vad är era reflektioner?
Här ser ni en snubbe som börjar längta efter varmare väder!
