Det är nu sen kväll och framåt eftermiddagen och nu under kvällen har jag känt mig ganska trött efter långpasset på drygt 30 km i förmiddags. Och jag undrar varför. Okej, det var ju ganska långt, men det gick också ganska lugnt. Ska jag inte klara av ett lugnt långpass utan att bli trött? På träningslägret i Monte Gordo körde vi under första veckan, ultraveckan, en massa långpass i lugn fart och där tyckte jag inte att jag blev lika trött. Kan jag skylla på vädret?
Men Sara har smart påpekat att jag bara hade ätit frukost innan och då blir det också viktigt vad jag åt igår kväll. Och kanske hur mycket jag sov inatt. Och inte minst att på ett pass över 1,5-2 timmar börjar kolhydraterna ta slut och även om jag hade lite sportdricka med mig kanske 4-5 dl på 30 km inte är tillräckligt. Det är alltså inte bara att sätta ena foten framför den andra och tro att det alltid ska gå bra. Ibland måste man ha insidan med sig också.
Jag har sprungit ganska länge, även om jag ofta är en periodare, och jag känner både gamla erfarna rävar och de som inte sprungit så länge. Det roliga (eller sorgsna) är att jag tycker många gånger att de som som inte sprungit så länge är bättre pålästa om både det ena och det andra. Vi som har hållit på länge kanske kör på som vi gjorde förr, ut och kuta, gärna pers på rundan varje gång! Men de som inte sprungit så länge är mycket bättre på att ta till sig av den erfarenhet som finns att tillgå från olika ledare och de hjälpmedel som finns att tillgå i form av pulsklockor, tröskelfarter, lämplig utrustning beroende på träningspass, styrkeövningar med mera. Detta tycker jag blir ett tydligt exempel på hur vi alla kan lära oss något av varandra, oavsett om vi har sprungit i många år eller är nybörjare och oavsett om vi jagar tider eller springer för att må bra.
