Jaha, så har det då kommit ut ett nytt nummer av Runners World. Löpartidningen som jag gissar kallar sig nummer ett på löpning i Sverige och visst är det kanske så. Jag prenumererar på den och det är inte alltid för att jag tycker att den är så otroligt bra, utan för att det tyvärr inte finns någon bättre i Sverige. Ibland kan den blixtra till och det senaste numret hade en del bra delar, och då är det inte bara för att jag jag är med, men visst är det också kul. ;-)

Runners World nr 4

Jag har inte lusläst den (för det gör jag aldrig) men jag tänkte plocka upp några saker i tidningen.

Vi börjar naturligtvis med uppvärmingen, eller warmups som de så klämkäckt kallar det, sidan 15. Där står det ”Vill du springa fortare, måste du också springa fort på träning.” Det låter ju naturligt och bra, men nuförtiden tycker jag det ofta pratas mycket om att vi inte ska springa så fort, att varken intervallerna eller långpassen behöver gå så fort som en del av oss kanske är vana vid. Så var gränsen går tycker jag fortfarande är en bra fråga.

På sidan 16 ser vi att ultralöpningen växer och får allt högre status och att det från och med 2011 kommer att ha ett officiellt svenskt mästerskap på 100 kilometer. Eftersom jag gillar det här med ultralöpning och deras familjära stämning välkomnar jag denna popularitet. Och även om en viss Jonas Buud blir svår att slå för de flesta av oss, kan jag tänka mig att vara med på ett ultralopp som detta. Hur bra hinner man bli på 100km på ett år?

Sen har vi på samma sida, sidan 16, en årsbästalista för marathon och halvmarathon för 2010. Jag vet inte var de får dessa uppgifter från, för det är inte första gången som media missar min kompis Johannas resultat, hon gjorde tidigare 1.17.54 på halvmaran och slår sig med det in på listan. Men de kollar kanske bara på lopp i Sverige eller löpare de redan känner till.

Sen kan jag inte låta bli och nämna något om artikeln om Anders Szalkai som börjar på sidan 40. Anders som säkert är lika känd för sina träningsprogram på internet som för sin löparkarriär. Visst var det okej läsning, men vi som hade förmånen att lyssna på Anders föredrag på träningslägret i Monte Gordo i Portugal och kanske dessutom träna med honom kände igen det mesta av värde sen tidigare. Men i allt ”skitsnack” lite överallt om vem som är löpare eller vad man bör ha gjort för resultat för att få kalla sig löpare tycker jag Anders har ett mycket bra motto, nämligen ”Alla kan träna alla typer av löppass”. Jag skulle själv kunna ha ett motto i stil med ”Alla som springer är löpare”.

Våra motton tar oss direkt in på nästa inslag och rubrik i Runners World, nämligen ”Alla kan springa – bara olika fort”, som står på sidan 53. Det är Petra som bloggar på Svenska Dagbladet som har skrivit en artikel om hennes vecka i Monte Gordo i Portugal. Den veckan hade bland annat Ultravecka som tema vilket gjorde att flera långa och långsamma pass genomfördes. Jag har ganska bra koll på veckan eftersom detta var den första av mina två veckor i Portugal och den som är uppmärksam hittar mig också i både text och bild i Petras artikel.

Petra, jag och Miranda på Rune Larssons 5 mil

Nästa artikel eller snarare test jag tänkte säga något om är skotesten. Denna gamla återkommande test i alla möjliga tidningar som jag egentligen har tröttnat på. Jag hittar sällan de skor jag är intresserade av och löparskor är väldigt individuellt. Men, jag ska inte klaga på det för jag är också väldigt intresserad av löparskor även om test som dessa inte passar mig. Jag brukar till exempel inte kalla en sko som vägen 310 gram (Adidas Adizero Tempo 4) för lättviktssko, men jag hoppas att den är bra ändå, för generellt sett gillar jag Adizerofamiljen.

Sen måste jag ju också ta med Rune Larssons egen spalt på sidan 90. Även denna artikel känner jag igen från Runes föredrag och berättelser i Monte Gordo. Jag tror minsanna att det var under den veckan vi var där som han passerade 22000 registrerade mil sen 1 januari 1973. Även om artikeln i sig är ganska läsvärd, så gick tankarna tillbaka till träningslägret i Portugal där vi fick möjlighet att höra live från Rune och som alltid, det är bättre live.

Till sist tar jag upp den klassiska rubriken ”Jag är löpare” på sidan 96 där det den här gången är dags för rapparen Petter. Petter springer för att vara bättre rustad för resten av sitt liv med jobb, skidåkning och familj. Återigen blir det tydligt att det inte är några speciella krav som ställs på oss för att vi ska få kalla oss för löpare och det gillar jag. Petter hängde ganska mycket i DJ båsen i Åre när jag jobbade säsong där och nu åker han nog mycket skidor eftersom hans fru gör det. Det är bara springa på så man hänger med bättre i backen alltså.