Igår blev det en liten morgonjogg i Central Park och visst kändes det lite att jag sprang varvet i lördags. Men jag blev ändå mycket tröttare i benen av all gång resten av dagen. Man kan tro att det tog ett tag för oss att fatta att det finns tunnelbana.

Vi var inte ensamma om att springa i Central Park och det kan jag förstå. Dels tycker jag det är ganska bra att springa där och man kan ju undra vart de stackars löparna i stan annars ska ta vägen. Stilarna och farterna på löparna var väldigt olika och det jag la märke till var att de inte är lika upp to date som oss svenskar när det gäller träningskläder. Vi sprang upp till den lilla sjön och ett varv runt, det fick räcka igår.

Tyvärr kände jag lite i halsen efter flygresan så jag var lite halvvissen igår och därför hoppar jag över träningen idag. Jag borde ha byggt mig en liten koja på planet med den där filten man får så det blir nåt att tänka på till hemresan. Annars ska jag försöka komma iväg och träna några gånger i veckan och minst ett längre pass. Jag får ju inte helt glömma att det snart är Stockholm Marathon även om målsättningen har sänkts kraftigt med tanke på skadan och träningsuppehållet.

Det gäller att memorera träningsrundan…

Mitt klassiska hopp runtom i världen!