Jag nämnde i förra inlägget att halsen bråkade lite med mig efter flygresan och jag stod över morgonjoggen i tisdags. Men, utan att det var meningen, blev det en mil runt parken i tisdags eftermiddag. Och onsdag morgon följde jag med Sara som ville köra lite backträning.

Det är väldigt många som springer och motionerar på andra sätt i Central Park. Ibland undrar jag om det pågår ett lopp, men nej, det är bara folk som är ute och rör på sig, som springer i de flesta fallen. Jag trivs bra med att springa i Central Park, men springer jag själv finns det vissa problem. Olika omständigheter gör det för jobbigt. Det är väldigt varmt, värmen på lördagens Göteborgsvarv kan slänga sig i väggen, vilket gör det onödigt jobbigt. Det är mycket mer kuperat än vad jag trodde och detta gör det naturligtvis jobbigare än vad jag hoppats på. Och inte minst är det ju så att med en massa andra löpare runt omkring mig så triggas jag att springa lite fortare än vad jag borde och eftersom jag inte har en massa tekniska hjälpmedel på mig som håller koll på min fart, så blir jag tröttare än vad jag tänkt mig. Men jag är nöjd med Central Park ändå.

Central Park är ju också slutet på NYC Marathon och förhoppningsvis är det bara en tidsfråga innan jag är med i loppet. Men för att det ska bli verklighet måste jag antingen sätta ett prydligt personligt rekord så att jag kvalar in på tid eller också får jag öppna plånboken ordentligt.

En liten turist i New York!