Nu när BMW ger fan i att laga bilen fick Sara ta flyget hem, men hon har faktiskt hittat hem igen. Men jag fick dra mitt strå till stacken genom att springa 15 km för att kunna hämta en bil för kunna hämta Sara som inte flög till Halmstad utan till Ängelholm. Ja, ni hör ju själva vad omständligt det kan bli! Hade BMW skött sig eller om Sara tagit tåget eller flyget till Halmstad hade jag sluppit springa dessa 15 km för att hämta bil. Men, man får väl se det som en naturlig träning. Tänk om jag inte varit löpare, då hade det varit jobbigt…

Tanken var att jag skulle ta det lite lagom lugnt och mest känna att jag kommer igång med träningen efter maran. Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra med detta. De första kilometrarna blev ganska lugna när jag lufsade iväg och jag kom in i en lagom lunk. Lunk i mitt fall var kanske runt 5 min/km eller strax under. Jag tycker det är skönt att komma in i passet på detta sätt och helt naturligt börjar steget och löpningen gå bättre en liten bit in i passet. Tempot ökades en bit in i passet och jag tror att sista milen gick i 4,30 min/km eller under och det kändes ganska okej.

Jag känner att jag ganska lätt kommer ner i en fart som kanske ligger ner mot 4 min/km, men jag har inte tillräcklig kondis för att hålla en bra fart speciellt länge. Men vi får hoppas det kommer framåt hösten.