Jag hade en tanke att jag skulle köra ett långpass lördag eller söndag morgon, men det fick bli ikväll istället. Skam den som ger sig!

25 km hade jag tänkt mig och då kanske i en lagom beskedlig fart, strax under 5 min/km kanske kunde vara lagom. Redan innan passet kände jag mig lite småhungrig och var rädd att jag skulle känna mig orkeslös under passet så jag klämde i mig nån sån där drink med protein och kolhydrater. Jag har egentligen ingen jättekoll på sånt där men något behövde jag. Förhoppningsvis gjorde det nytta men det hade en baksida också. Den var alldeles för kall och satte sig obehagligt i svalget och magen. Jag brukar vara lite känslig för kall dricka innan eller under passet så jag borde kanske fattat bättre. Hur mycket det gjorde att jag hällde i mig den precis innan passet vet jag inte heller.

Det kändes som en ganska behaglig fart från början, men kanske inte så enkelt som det borde göra och som den farten brukar göra. Magen gjorde sig påmind nästan med en gång och fortsatte med det till och från hela passet igenom. Jag tuggade på men kilometrarna rullade inte på gratis precis men det gick ändå ganska bra, men jag fick kämpa lite för det.

Milen passerades och även om magen spökade lite så rullade på och snart passerades 15 km. klart att jag började bli lite trött och det kändes naturligtvis inte så bra, men samtidigt har jag inte haft så mycket längre pass sista tiden så jag levde på den slutsatsen. Framåt 17-18 km ökade jag farten något, bara lite, men ändå. Men det märktes faktiskt och jag fick kämpa lite extra. Nu kom jag in i ett kritiskt skede jag kände igen. Ibland när jag vill öka farten i detta skede blir jag för trött det brukar ibland innebära att jag ökar farten men orkar då inte så långt som jag tänkt och det blir inget riktigt långpass. Idag ökade jag inte farten mer utan tänkte mer på att fortsätta och få till hela passet på 25 km. Det gjorde jag och det är jag nöjd med! Det blev 25 km på 1.58.

Den här energin hade jag behövt idag!