Idag tog jag en vilodag. Jag vet egentligen inte varför, det bara blev så. Kanske det lättare blir så om man inte har ett speciellt program att gå efter, men idag tycker jag inte det gjorde så mycket. Kroppen fick vila idag helt enkelt.
Men jag funderade en del kring det här med form eller dagsform idag. Nu tycker jag ju att intervallpasset igår gick riktigt bra och det flöt på liksom. Det var intervaller i för mig ganska högt tempo och under ganska lång tid och i totalt mer än 15 km. Ganska mycket av allting alltså. Men en annan dag kan det vara hur hemskt som helst att sticka ut och jogga 5 kilometer i ganska långsamt tempo. Hur kan det vara så? Formen kan ju inte leka berg-och-dalbana hur mycket som helst. Dagsform, javisst, men det tror jag bara är en ganska minimal skillnad. Så vad ligger skillnaden då i? Är det uppladdning och kanske energiintag under dagen eller är det bara motivation?
Jag brukar säga att jag bara orkar springa en mara de dagar jag måste göra det, men varför är det så? Är skillnaderna i slutresultatet baserat på förberedelser eller inga förberedelser verkligen så stora? Men o andra sidan är det kanske bra om det är så, för då är man ju ganska laddad de dagar man faktiskt ska springa en mara eller göra nåt annat jobbigt. För det är ju inte så kul om slumpen och dagsformen ska spela för stor roll för slutresultatet.
Är jag den enda som tänker på sånt här? Om inte, hur går era tankar?
Dagsformen är ofta avgörande om träningen/tävlingen går som man vill. Fast man kan ju med lite trix påverka det någotlunda i alla fall. Uppladdningen är min viktigaste del, utan energi och bra sömn går allt oftast sämre.
Känner igen mig. Innan jag har sprungit ett lopp kan jag aldrig förstå hur fort det måste gå.
På halvmaran i Sthlm blev det 1.30 men innan jag gjorde det tyckte jag det lät oöverstigligt
Dessa dagar kanske det är något annat som ligger och stör. Det är inte bara kroppen som ska orka med, utan huvet också.