Med tanke på att jag hade en liten känning i min gamla vänstervad i förra träningen, som av den anledningen blev typ 3 minuter, var de med spänning jag började dagens träning. Och visst kände jag lite i vaden första 5 minuterna, men det var inte mycket. Och visst är det så att man känner efter lite extra om man haft en gammal skada som kanske gör sig påmind. Men, sakta men säkert så försvann den lilla känningen.

Och när den lilla känningen försvann tröttnade jag lite på att jogga, runt 5 min/km. Så efter ett par kilometer höjde jag farten till runt 4.30 min/km och det var ganska skönt och speciellt skönt att jag inte kände något mer i vaden. Och eftersom jag hade förhoppningen att kunna springa en distans på runt milen tänkte jag att jag kör på lite allteftersom. Successivt höjde jag tempot så jag i slutet av min mil låg runt 4 min/km och det rullade på riktigt bra.

Lite oväntat, men i dagens pass kände jag en härlig positiv känsla och förväntan på kommande säsong. Om jag klarar mig utan större skadebekymmer och tränar på bra har jag nog chans att kunna persa på både halv- och helmara nästa år.

Dagen till ära sprang jag med kanontröjan från Craft