Jag lekte flyttgubbe istället för att träna med IF Linnea ikväll och mina armar var helt slut så jag undrade lite och var något orolig för hur det skulle gå i mitt planerade intervallpass senare under kvällen. Jag kom till gymmet och bytte om, armarna hängde utmed kroppen som ett par dagar efter ett hårt träningspass för armarna. Jag drack en del och begav mig till löpbanden, som nästan var helt tomma så sent på kvällen.
Tanken var att jag skulle springa 5*3 minuter i 15,5 km/h, 5*2 minuter i 16 km/h och 5*1 minuter i 17 km/h. Jag tänkte ha 1 minuts gåvila mellan varje intervall och 2 minuters gåvila mellan varje omgång. Detta skulle bli 30 minuters löpning i intervallfart och gissningsvis runt milen totalt. Utan att gå in på några specifika detaljer så gick det över förväntan. Jag hade aldrig några problem under passets gång. Jag kände att jag sprang med en bra stil och tänkte lite extra på att få upp hälkicken lite bättre än jag brukar göra och det kändes bra och ganska naturligt.
När jag nu sitter och skriver detta blogginlägg vid midnatt är jag fortfarande mycket tröttare i armarna än i benen…
Läste just att Paula Radcliffe sprang 10km på 36:00 – när hon var gravid i 6:e månaden.
annars springer hon maran på snitt 3:20/km dvs 18km/h.
Men varför löpband när det är vår ute? =)
Javarunner: Inte illa!
Mikael: För det första har jag inte sett någon vår i Stockholm och för det andra tycker jag det är lättare att köra intervaller i specifika farter på bandet.