Årets Göteborgsvarv var inte riktigt som det brukar och då tänker jag på hur jag själv sprang. Inte på vilken tid jag fick utan på hur jag fick den. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg så var förhållningssättet att springa ungefär i tänkt marafart och framförallt tänka på att det skulle kännas ganska behagligt. Okej, lätt och lite skönt tänkte jag medan det också kan vara svårt att hålla igen när starten har gått och alla rusar iväg. Men jag hade inga planer på att prioritera varvet före maran och då var det ganska enkelt bara gå ut och göra sitt jobb.
Det hela gjorde att jag tog ganska lätt på uppgiften, vilket innebar i princip ingen uppvärmning (om inte 100 meters jogg, lite tåhävningsgung och knäböj räknas). Planen var att göra runt 1.28 eller i alla fall inte över 1.30, men känslan skulle samtidigt få bestämma. Jag tänkte att jag för första gången skulle göra ett lopp längre än en mil med negativ split. Då räknade jag på att jag skulle kunna göra första milen på runt 43 minuter eller strax under och sen andra milen lite snabbare.
När starten gick blev det som vanligt en del rusning och många springer säkert för fort i början på varvet, det brukar säkert jag också göra. Men igår lät jag folk springa iväg, jag hade min plan. Första kilometern gick på 4.13 och andra på 4.21 och tredje på 4.08. Även om första kilometern kan vara lite si och så fick jag en känsla om kilometerskyltarna verkligen stämde, inte minst eftersom tredje kilometern innehåller långa branta Säldammsbacken. Jag brydde mig inte så mycket och förivrade mig inte utan tänkte att det jämnar väl ut sig. 5 kilometer passerades på 21.15 (4.15 min/km) och även om det kändes behagligt funderade jag lite på om jag skulle kunna springa en helmara i den farten om en veckan. Jag tuffade vidare och kom nog in i loppet lite mer och utmed vattnet på Hisingen kändes det skönt att inte behöva jaga en viss fart. 10 km passerades på 42.00 (20.45 på sista 5 km = 4.09 min/km) och det kändes bra att lättheten gav lite bättre fart än inledningen.
42 minuter på första milen var kanske lite lite snabbare än vad jag behövde, men samtidigt var det inte så fort att jag hade ryckts med på något sätt. Jag hade fortfarande tankarna på att kunna springa med negativ split och det skulle jag fortfarande kunna göra med en lagom sluttid som resultat. De sista kilometrarna på Hisingen flöt på bra och jag bävade inte för andra bron som jag ibland kan göra när man redan är trött. På andra sidan bron står skylten för 15 kilometer och jag var nyfiken på om jag fortsatt höll en lagom och jämn fart. 15 km passerades på 1.02.55 (20.55 på sista 5 k = 4.11 min/km) och jag var nöjd med tempot. Nu var vi tillbaka inne i stan och jag kände att en del började krokna lite medan jag själv tyckte det rullade på ganska bra. Uppför avenyn kan vara en lång småjobbig liten stigning, men igår var det inga problem. Jag behövde inte längta efter varje kilometerskylt, de bara dök upp när det var dags. Även om jag tittade på tiden vid de flesta kilometerskyltar så var det vid 19 km som jag tror att jag tänkte något i stil med att jag fortfarande höll ihop det och snart skulle loppet vara slut för den här gången. 20 km passerades på 1.23.45 (20.50 på sista 5 km = 4.10 min/km) och allt i sin ordning, jag gick som klockan själv. Jag hade också en negativ split med 42.00 på första milen och 41.45 på andra milen. Med 1.1 km till mål och 4.15 min på mig för att göra under 1.28 tänkte jag att jag skulle testa. Både för att det vore kul att ligga under den där ”hela” minuten och för att se att jag faktiskt hade krafter kvar. Jag visste inte det då, men för att göra 1.1 km på 4.15 minuter skulle det krävas ner mot 3.50 min/km sista biten. Så jag ökade, började en långspurt och det fanns mer kvar i kroppen. Även om det naturligtvis var en lite jobbigare fart så kändes det också skönt att sträcka ut och ”köra” lite sista biten. Att jag på köpet sprang om en del gjorde det ju också ganska kul. Jag kom in på 1.27.57 och det fanns alltså en del kvar i kroppen, men det sparade jag tills nästa vecka.
Så på det stora är jag nöjd med loppet. Jag såg på hela grejen väldigt avslappnat, kanske nästan för avslappnat. Jag förivrade mig inte och hängde inte med när tåget gick i starten utan körde på min känsla. Jag hittade en fart som skulle bli lagom och som kroppen också tyckte var ganska okej. Jag lyckades hålla 4 jämna 5-kilometare (där den första var den enda över 21 minuter) och göra en negativ split. Det fanns krafter kvar för att öka tempot ganska bra efter 2 mil och göra sista kilometern på runt 3.50 min. Sluttiden på runt 1.28 känns okej och om jag skulle lyckas hålla den farten hela maran skulle jag vara nöjd.
Hur gick det för er andra som sprang varvet igår?
Verkar svårt att ladda upp bilder just nu, så fler bilder får komma senare… :-(
Jag och Petra på mässan innan start. Foto: Rick Sonnemann
Tycker som sagt var att du sprang snorbra!Sub 3 timmar blir en baggis för dig på lördag! Kul att träffas med i dag. och som du märker funkar det utmärkt att kommentera i Firefox. :-)
Snyggt jobbat, låter som om du har en hel del kvar att ge. Det ska bli spännande att se hur det går för dig på lördag, tror det kommer gå galant! Nu gäller det bara att konservera!!
Då slog jag dig, med 17 minuter.
Jag tränar bara 3 gånger i veckan, men snart ska jag försöka köra lite mer då det blir semester
Grymt jobbat! Jag sprang min första halvmara (och första lopp på över en mil) med en fot som inte riktigt ville jobba med mig. Tog mig i mål och är supernöjd med det! Nästa år hoppas jag på att kunna putsa tiden rejält! :)
Bra genomfört taktiskt lopp! Själv är jag nöjd med att inte ha maxat och fått 1.40.13. Visst var det fantastiskt att få springa sista ”långpasset” före Sthlm-maran under en sådan folkfest som varvet (svårt att avstå detta om man är göteborgare)? Kul att prata litegrann med dig, kanske ses i tävlingsvimlet nästa helg igen. Jag håller tummarna för lika bra väderleksmässiga förutsättningar på lördag och ser med spänning fram emot att testa maraformen.
Superb insats i vanlig ordning, alltid kul att inspereras av din framfart! 2:04:?? blev det för egen del, sista km:erna var sega men mitt problem är att jag glömt bort att våga bli trött längre. Att inte ha ont någon stans eller känna sig märkbart trött efter en minuts återhämtning är inte okej. Hur kommer jag över att inte våga bli trött? några tips?
Jag har följt din intressanta blogg i smyg men nu är det dags att ge sig till känna. Jag sprang också Varvet i lördags, för första gången, men det var min fjärde halvmara någonsin. Min strategi var också att ta det rätt lugnt, eftersom jag redan fått en tid i år som jag är nöjd med (1:27) men på en betydligt flackare bana (Leipzig, Tyskland, 17 april). På mina två senaste halvmaror har mitt upplägg varit det motsatta till vad som ofta rekommenderas. Jag har gått ut ganska snabbt de första 11 km (runt 4-4:15) och sedan försökt att så långsamt som möjligt tappa farten när tröttheten sätter in. Då får kämpaglöden ta över. Visserligen blev jag omsprungen av många på Avenyn och fram till mål, men min enda ambition var att inte överskrida 4.30-takten, samt att se obesvärad ut. Jag kom in på 1.31 utan att vara helt nedbruten, det är jag nöjd med.
Ingmarie: Den som lever får se på lördag, men jag ska testa på sub 3.
Carina: Ja, nu blir det ladda i veckan.
JJ: Tog du också det lugnt?
Frida: Klart du ska vara nöjd med din första halvmara. Nästa gång putsar du tiden också!
Eva: Vad kul att du kom fram och sa hej! Och kanonbra sprunget. Nu är du laddad för stordåd på lördag!
Pilla: Bra att du kämpade dig i mål på en okej tid. Jag tror ditt problem med att inte kunna eller våga ta ut sig är ganska vanligt. Ska fundera lite på det.
Viktor: Kul att du ger dig till känna! Bra tider du gör för att inte ha sprungit så många halvmaror. Din taktik låter intressant och om man känner att man har tränat bra långpass kan det säkert vara en okej taktik. Då återhämtar man sig nog ganska bra även med en liten fartsänkning.
Bra jobbat! Bra att du höll dig till planen också – och inte lät dig dras med i den allmänna rusningen. Själv är jag toknöjd med mitt nya pers :)