Nu har jag haft 10 dagars vila sen Stockholm Marathon. Jag kan inte påstå att jag hade en plan som sa 10 dagars vila, men en vecka tänkte jag mig nog. Och jag har ju faktiskt joggat med Sara ett par gånger hemma i Halmstad. Men idag sprang jag själv, i en fart jag själv bestämde, för första gången sen maran.

Det blev en timmes löpning i den varma sommarkvällen och det kändes helt okej. Jag tror inte jag har hunnit tappa något än, även om jag vet att kontinuitet är viktigt. Kroppen kändes lätt och benen höll ett luftigt steg, kanske inte jättefort, men det kändes stort. Stort på ett liknande sätt som när sportkommentatorerna säger att längdåkare åker stort.

Jag har ingen aning om hur långt eller fort jag sprang och det var inte så väsentligt heller. Men timmen rullade förbi ganska bra och ganska många tankar hann flyga förbi, allt från ”skönt med fint väder, men synd att helgen är slut” till lite mer funderingar kring löpningen och framtiden med löpningen. För nu när Stockholm Marathon har varit går jag in i en sommarperiod som tyvärr inte brukar vara någon bra träningsperiod, men jag ska försöka ändra på det i sommar, på något sätt. Har ni tips på hur min träning ska överleva sommaren?

Snabba Fötter on tour – här i Prag!