Här kommer en liten diskussion som jag funderar lite på ibland. Det gäller hejarop som så ofta kan vara väldigt kul och behövligt, men kan de också vara eller i alla fall tolkas negativt? När vi sprang intervaller med klubben i torsdags var alla väldigt duktiga på att heja på varandra. Och man kan ju säga samma sak hela tiden om man vill, typ heja heja heja. Men det är kanske vanligare att man varierar sig och kanske använder fraserna ”heja”, ”bra”, ”kom igen”, ”bra kämpat”, ”öka”, ”ser bra ut”, osv. Men jag funderar lite på om alla dessa eller liknande hejafraser alltid tolkas positivt? För att belysa det hela tar jag ett exempel. För många år sedan sprang jag Lidingöloppets 30 km och var rätt trött när jag passerade målområdet vid 20 km. Då fick jag en mycket välmenande kommentar men som jag i det läget inte var så bra på att ta emot, den löd ”heja på” (eller nåt sånt) och sen med slutklämmen ”nu är det bara en mil kvar”. När man är rätt trött så tycker jag inte att Lidingöloppets sista mil är ”bara en mil”. Den milen är för många som springer Lidingöloppet hela Lidingöloppet, eftersom många har 10 km som distans på Lidingöloppet.
Visst kan det vara lätt att gissa att ”heja heja”, ”ser bra ut” och ”bra där” bör tolkas positivt. Men hur är det med ”kom igen”, ”kämpa” och ”öka”? Är de sistnämnda ord man tolkar positivt och vill höra? Jag funderar ibland på om ”kom igen” kan tolkas som att det inte går så bra och att man måste skärpa till sig. Och ”kämpa” kanske kan låta som att det ser trögt ut och att jag borde ta i och kämpa lite mer. Och ”öka”, tycker påhejaren att det går för sakta då?
Jag har hört löpare i tävlingssammanhang som när de fått en kommentar eller ett hejarop de inte gillar har skrikit tillbaka ”spring själv för fan”! Och visst är det så man kanske tänker ibland när man får ett negativ hejarop eller bara dryg kommentar utmed banan.
Så, vad tycker ni? Vilka hejarop vill ni höra och vilka vill ni kanske inte höra? Finns det negativa hejarop eller är det upp till den aktive att tolka allt positivt eftersom det förhoppningsvis var det som var meningen?
Ibland tänker jag så när någon skriker ”Kom igen nu!”, att det lätt låter som att ”ryck upp dig nu för fan!” fast de kanske menar det som ”oj vad du är duktig, fortsätt så!”. Så visst, man får nog välja sina ord, och kanske heja så som personen i fråga vill bli hejad på?
Madde
Åh…intressant fråga! :)
Har aldrig fått så mycket hejarop som under Stockholm Marathon…kanske för att det är första loppet någonsin som jag sprang utan musik… Hur som helst. Kommer ihåg några av dem och hur jag reagerade (ursäkta alla svordomar men det var mycket känslor) :)
1. ”Fy fan vad du ser stark ut!” – från en helt okänd person efter typ en mil, livet lekte och jag bara log.
2. ”Fan vad grym du är!” – från min bästa vän (som själv sprungit 5 maror) efter ca 12 km. Svarade bara ”Det är så jävla lätt!” tillbaka och sprang vidare.
3. ”Nummer xxxx – du kommer att vinna!” – efter knappt 30 km från en okänd person. Ville bara krama honom, jag behövde verkligen hans ord.
4. ”Kom igen nu för fan, du är snart i mål!!!!” – otroligt peppande från min chef vid dryga 41 km. Hela min kropp ville falla ihop och jag svarade bara ”Jag är så jävla trött…varpå den sista kom:
5. ”Alla är trötta, kom igen nu!” (lite loj röst) – HELT onödigt från en medelålders kvinna som förmodligen INTE har känt hur det känns att springa drygt 4 mil.
Så, jag visst kan orden landa fel…och visst tänker iallafall JAG till en extra gång innan jag vräker ur mig någonting under ett lopp… :)
Intressanta tankar. Jag kan inte komma på annat än att det är tudelat… ibland blir man peppad och ibland blir jag fullständigt off av hejarop (speciellt om det är träning; på tävling är det en annan hjärna som jobbar :) ).
Kul diskussion. Jag är mestadels glad över alla tillrop under lopp, men är inne på samma linje… det är inte alltid kul att höra att det bara är si och så långt kvar. Särskilt inte när man är trött och bara vill komma i mål. Då kan sista kilometern vara jobbigare än de fem första.
”nästan halvvägs” som du sa till mig häromdagen under en intervall var ÖKEN. ”mer än halvvägs” hade varit en helt annan grej. jag bara tänkte ”va? INTE ENS halvvägs och jag är sjukt trött…”
Haha, roligt inlägg.
Känner igen mig i tankarna.
På intervallträningarna är vi rätt duktiga på att ge varandra positiva kommentarer. Det gör att man orkar lite, lite mer.
På tävling kan det vara rätt gott att höra – ”Det ser bra ut” ”Kom igen. Heja”
Men att få höra ”Nu är det inte långt kvar” (Jag vet hur långt jag springer! Tack) ”Öka lite sista biten” Ja då vill jag bara spy på dom som står bredvid. När man springer ett 10 km lopp, mjölksyran sprutar och hjärtat är på upp. Då blir man förbannad :)
Kul med lite diskussion i frågan. Helt klart är ju att man inte ska säga vad som helst och ibland kanske det är bättre att vara tyst! :-)
Jag tyckte det roligaste var efter ca 8-9 km på GBG-varvet i år, där nån hade en skylt som det stod: ”Dags att bryta nu?”..fick omvänd effekt på mig iaf..kanske det som var meningen. Annars blir det väl lite komiskt ibland, som efter 20 km på Sthlm halvmaran när man är på väg att dö och nån skriker: ”Ser stark ut”…nej jag ser inte stark ut då..men det uppskattas likväl.