I fredags åkte vi hem till Halmstad för ett litet miniträningsläger under helgen. Och det gjorde vi helt rätt i för det blev en kanonhelg där vädret också visade sig från sin bästa sida. Ett bra tag har jag och löparpolarn hemifrån försökt få till en träningshelg och nu lyckades vi alltså.

Träningspass nummer 1

Vi är för tillfället båda lite osäkra på vad våra kroppar tål så det fanns en risk eller chans, hur man nu ser det, att det även skulle kunna bli någon annan träningsform än löpning. Men för att vi skulle få minst ett bra löppass så gick vi ut hårt i bästa vädret. Vi planerade att springa Prins Bertils stig från Halmstad till Tylösand, ungefär 13-14 km gissar vi . Har ni hört att jag har skrivit om den sträckan förut? Har ni själva sprungit den sträckan? Jag har både sprungit sträckan massor med gånger och skrivit om den massor med gånger, men jag tröttnar inte. Så har ni vägarna förbi Halmstad och har packat träningsväskan är den sträckan ett hett tips. Och man behöver inte springa tillbaka, det går buss.

Vi kom ut runt 09.30 och solen var uppe och vi var inte ensamma på den populära stigen. Planen var nog att hålla en fart runt 5 min/km, men jag vet inte vad det blev. Vi har en tendens att höja farten lite när vi springer, men det gick i alla fall i ett lagom tempo. Mot slutet hade vi både tid till att ta det lugnt och ta lite kort ute på stranden i Tylösand, allt för att passa in bussen tillbaka så bra som möjligt. Sträckan går delvis inne i strandskog där man inte ser så mycket av havet, men sen går den också delvis öppet uppe på sanddynor så att man lätt ser ut över havet. Man springer förbi långa sandstränder, men också mindre och mer pittoreska små vikar. Ja, sträckan har det mesta och man kommer på sig själv att ”nu måste jag titta och komma ihåg hur bra det är”. Ni märker att jag gillar det här va?

Än så länge får man sola ensam på stranden!

Tjohej!!

Tylösand Tylösand!! Svårslaget!!

Vi hade ett underbart soligt väder!

Träningspass nummer 2

Efter en lagom snabb dusch gav vi oss ut på stan för lunch. Vi var inte ensamma på stan, men vi gick nästan raka vägen till Barmezzo, ett utav de bästa lunchställena i Halmstad om ni frågar mig. En lite längre omväg genom stan innan vi kom hem igen och så var det nästan dags att tänka på nästa träningspass. För att inte fresta för mycket på våra stackars kroppar gick vi till mitt favoritgym, Form Friskvård, alltid lika bra! Medan polarn ställde sig i en sådan där crossfitmaskin av något slag för att få upp pulsen så in i tusan på något intervalliknande sätt gjorde jag annat. Jag ställde mig i stakmaskinen och lekte att det var vinter. Det blev 3*2 minuter och sen körde jag också 3*2 minuter på löpbandet. Sen körde jag samma varv en gång till. Det kändes ganska bra. Jag hann få lite tips när det gäller stakningen från polarn som kan sin skidåkning efter att ett par gånger åkt Vasaloppet på runt 4.40. Jag var också nöjd med att jag kunde köra mina intervaller på löpbandet utan att få ont i vaden, även om jag ”bara” körde i en fart runt 4 min/km. Men det jag kommer ihåg mest av passet inne på gymmet var hur bra polarn är på att ta ut sig. Efter en hårdkörning i maskinen var han inte talför och knappt kontaktbar. Är det intervaller som gäller så är det och då får vi inte vara rädda för att ibland ta ut oss ordentligt, det måste i alla fall jag försöka bli bättre på!