Ständigt denna jäkt och stress. Idag var det svårt att komma från jobbet i tid för att hinna till träningen. När jag kom så att jag såg ingången till Stadion där vi skulle samlas, så bara vällde det ut löpare därifrån. Jag fick naturligtvis lite fart under fötterna och kom ifatt några grupper. Men jag vet att det brukar vara så att de snabbaste grupperna brukar springa iväg först, vilket inte gynnade mig precis. Jag kom ifatt 3.30-gruppen och där fick jag stanna eftersom jag inte såg någon annan grupp längre fram. Men det var okej.

Vi skulle springa 3*2,5 km i en fart runt 4.30-4.40, vilket inte känns så farligt, mer som en skön fart. Denna fart höll vi i 2 varv, men på sista varvet var vi några stycken som ökade lite och låg kanske runt 4.00-fart de sista 2,5 kilometerna. Skönt att få lite fart, men det känns att man inte riktigt är van vid att hålla hyfsad fart under så lång tid. Jag fick mig alltså en läxa, intervallerna måste bli längre och tuffare.

Under passet undrade Patrick hur länge det var kvar till Boston och efter passet undrade Szacke hur läget är inför Boston. Återigen tydliga vårtecken att loppen verkligen närmar sig. Men det ser jag mest positivt på för det motiverar till träning!