Idag hade jag lyckats packa med mig träningskläderna till jobbet och åkte direkt till träningen. Tur att man ibland lär sig av sina misstag. Jag hade säkert funderat en del på vilken typ av intervaller jag skulle springa, men trots det blev det nog slutgiltigt när jag kom till gymmet. Jag bestämde mig för att testa en för mig något annorlunda variant. Planen var 2*4 min, 3*3 min och 4*2 min. Alltid med 1 minuts vila. Farten på de olika intervallängderna skulle vara 15,5 km/h, 16,0 km/h och 16,5 km/h.

Jag klev upp på bandet, joggade i 10 minuter, stretchade lite eftersom jag tycker det ofta behövs inför intervallpass. Joggade lite till och blev lite nervös. Jag tyckte det var jobbigt i 12 km/h och började fundera på om jag redan var både hungrig och trött. Men jag lät mig inte besegras idag. Jag ville bara komma igång och känna att jag var på väg. Så jag drog igång och även om 15,5 km/h kändes snabbt, så var det inte oöverkomligt på något sätt. Och de första 4 minuterna flöt på ganska bra. Efter det så rullade det på ganska bra. En höjning av farten var inga större problem. Det viktiga var nog att tänka positivt och att jag inte stirrade mig blind på klockan. Så helt plötsligt var det bara någon enstaka intervall kvar.

Jag gjorde passet som tänkt och var nöjd med det. Jag minns hur jag lite för mig själv kände mig nöjd efteråt och tänkte ”det kanske ska gå att få lite fart i de här benen trots allt”. Jag minns också hur jag tänkte på hur underbart det kan vara intervaller, man får en liten boost av bara ett träningspass. Intervaller kan vara tufft och jag har lite svårt för det, men det är bra, det är bara att intala sig det. Och jag har ju en tanke att jag ska öka andelen intervallpass och det gäller fortfarande.

SnabbaFötter ser fram mot våren!