Jag vet hur det känns att inte ha sprungit så mycket under vintern och känna att när våren är på väg är det dags att komma igång. På senare år har jag blivit bättre på att springa även under vintern, men tidigare hade jag alltid en utmaning med att komma igång under mars månad. Det är så tydligt vilken månad vi är inne i, är det februari kan det kännas lugnt och långt kvar till vårens lopp, men när vi är inne i mars känns det helt plötsligt som lite panik. Ofta hade jag mitt första lopp i maj eller i värsta fall i april. Det hände till och med att jag fick panikträna ett par veckor i mars för att känna att jag skulle kunna åka på träningsläger under påsken. Man vill ju inte komma otränad till ett träningsläger…
Men även om jag tränar bättre under vintern har jag kvar samma känsla nu under tidig vår, jag måste komma upp i tillräckligt bra form innan loppen börjar. Och nu räknar jag inte längre hur många månader det är kvar, utan veckor. Men jag har en bestämd åsikt om att jag kan lyckas tillräckligt bra. Och för mig är lösningen en liten rivstart. Okej, man kan tycka att man inte ska träna för mycket eller springa för mycket, men för mig innebär olika typer av löpning flera dagar i rad en form av rivstart, ett sätt att boosta mig själv och komma igång. Jag behöver känna att jag faktiskt kan springa ett bra långpass, att jag faktiskt klarar av vissa intervaller. Det ger mig ett litet självförtroende och en ytterligare morot till att genomföra fler bra långpass och intervallpass.
Så har du lite svårt att komma igång med din löpträning på ett sätt som du faktiskt vill, så är mitt tips att nästan tvinga dig till löpträning tillräckligt många pass under en veckas tid. Då tycker jag att chansen är större att du snabbare kommer igång och att löpträningen känns bra än om du segar dig igång under flera veckors tid. Men glöm inte att lyssna på kroppens eventuella varningssignaler. För du ska naturligtvis inte träna mer än vad kroppen tål.
Har du ett samarbete/sponsring via Adidas precis som du har med Craft? Frågar efter din exponering av Adidas-skor här på bloggen och att du är aktiv i diverse trådar på Jogg.se där Adidas-skor diskuteras? Hur har du i så fall lyckats med det? Har du sprungit några pass i Adizero Hagio och hur lätt är den jämfört med Adios, är det mer att betrakta som en sko för 10km och kortare?
Det går ju lättare nu med löpningen än under vintern men jag är lite kluven till de här tidiga tävlingarna under våren, vill gärna göra bra ifrån mig när jag tävlar och vill gärna bygga lite snabbhet nu först.
Staffan: Jag gick över från Asics till adidas under 2009 men samarbetet med adidas är ganska nytt. De flesta skor har jag alltså själv hittat och en del skor har jag fått testa genom adidas. Jag träffar också adidas emellanåt för att ge feedback och lyssna på vad de har att säga om kommande nyheter. Skorna på bloggen är de jag springer i och har själv valt att lägga där, precis som en del andra bloggare. Löparskor är ett intresse och att jag periodvis är aktiv angående adidas på jogg.se är mest för att jag bara har åsikter om adidas som jag använder.
När det gäller adios och hagio så tror jag adios väger 210-220 och hagio runt 170 gram. Jag gillar fortfarande adios väldigt mycket och skulle troligtvis välja adios på t ex ett lopp på 10 km. adios är mer sko än hagio och för mig är hagio ett kul komplement på intervaller och korta snabbadistanser eller liknande. Jag tror säkert många kan springa lopp på 10 km, kanske längre i hagio, men jag är osäker på om jag skulle göra det. Men så är jag ingen barfotakille heller.
Jag förstår hur du tänker om tidiga tävlingar. Jag känner en viss press nu att jag måste få upp tillräcklig snabbhet för att kunna prestera normala tider redan från första loppet. Samtidigt är det bra att bli ”tvingad” att komma igång med dessa pass tidigt på säsongen.