Dagens långpass sprang jag med Team Stockholm Marathon (TSM). Jag sprang med gruppen som siktar på en tid under 3 timmar på maran i sommar. Planen var 27 kilometer i runt 4.40 min/km där vi skulle klämma in 20 minuter fartökning efter 17-18 kilometer. I fartökningen skulle vi hålla marathonfart (4.17 min/km) eller snabbare. Jag var laddad och förberedd för passet, men var osäker på fartökningen.

Vi drog igång från Stockholm Stadion och första kilometern gick på 4.35 och jag tyckte det kändes som det gick ganska fort. När andra kilometern gick på 4.30 tyckte jag fortfarande att det gick ganska fort, men samtidigt tänkte jag att det kommer säkert bli såhär, inte en chans att farten kommer sänkas. Istället hoppades jag att jag skulle komma in lite bättre i löpningen och få den att kännas okej runt 4.30. Och visst ordnade det till sig. Vi fortsatte ligga runt 4.30 min/km och passerade 10 km på strax över 45 minuter.

Efter 12-13 km sprang vi in i någon skog och naturligtvis var det is på stigen. Jag förstår inte varför det inte går att springa ett långpass utan att vi tvunget ska springa en bit på is. Jag både ser och hör talas om flera som går omkull när det springs på is och att skada sig bara för att man ska springa på is, det är inte värt det! Det var det enda negativa med dagens pass.

Efter isen kom vi tillbaka till vanlig löpning och hittade också tillbaka till tider runt 4.30. Vi började närma oss läget där vi skulle påbörja vår 20 minuter långa fartökning. I god tid berättade TSM-ledaren Patrik hur det skulle gå till, vilken fart han som ledare skulle sikta på, hur vi skulle samla ihop oss efteråt osv. Det är  lite i formen av ”fri fart” i fartökningen, men att hålla marathonfart, 4.17 min/km, eller snabbare vore ju bra. Eftersom jag inte visste hur jag skulle klara av fartökningen bestämde jag mig för att lägga mig på i Patriks lilla grupp i tänkt marathonfart. 20 minuter fartökning kändes rätt länge och jag ville helst inte krokna. Första kilometern gick i 4.05 och det kändes helt okej och jag kände mig pigg så jag började springa i vad som jag tyckte kändes lagom och lämnade min tidigare lilla grupp bakom mig. Vi sprang på en bra cykelväg i lite svag motvind men det kändes okej och mina kilometrar låg på runt 3.55-4.05 och jag höll mina 20 minuter utan några större problem att hålla farten, tror jag. Det kändes bra, självförtroendet fick sig en liten knuff i rätt riktning.

Efter fartökningen landande vi tillbaka i tidigare fart och sprang tillbaka sista biten till Stadion och såg till att vi fick ihop 27 km. Det kändes som ett bra pass, där vi fick ihop en okej längd och dessutom gick fartökningen bra. Det är nästan så det gick ganska enkelt med tanke på hur tufft jag själv tycker att passet låter, men när jag var där ute och sprang idag var det inga problem.

Nu får jag fundera på hur jag på bästa sätt ska fortsätta träningen!