Ikväll lärde jag mig en läxa. Säkert en läxa jag har fått flera gånger tidigare.

Men hur smart är man när viljan är större än förståndet?

När tiden så sakteliga, eller förbaskat snabbt, närmar sig vårens lopp är det lätt till att jag vill få upp lite för hög fart lite för snabbt. Risken är naturligtvis skador som följd. Ikväll sprang jag 2 minutersintervaller i 3.30-fart och efter antal intervaller kom känningen och jag gick av direkt. Visst var det så att vaderna höll på att bli lite överansträngda. Jag klev av i tid och nu såhär ett par timmar senare känns det lite, men är förhoppningsvis ingen fara.

Jag pratade direkt med polarn som talade mig tillrätta. Det är större skillnad på till exempel 3.45-fart och 3.30-fart än vad jag tror. Jag tycker tydligen ”hur svårt kan det vara”, men tydligare tuffare än vad jag just nu klarar av. Även om jag kanske kan klara av ett liknande pass om ett par månader så gör jag det inte idag och det gäller att skynda långsamt. Tipset var också att istället spring lite längre intervaller i lite lägre tempo och lite kortare vila. Det ska tydligen ge bra effekt samtidigt som det inte är lika högt tempo som gör att det sliter hårt på vaderna.

Så tack polarn, jag ska försöka bli lite förnuftigare!

Jag sprang i 190 gram lätta adidas adizero hagio