En söndag borde vara en långpassöndag och det blev det, fast i skidbacken. Jag har varit i Åre i helgen och efter fredag och lördag med trist väder blev det fantastiskt väder idag. Vi åkte rätt mycket och avslutade med ett åk på baksidan, lika kul och bra som vanligt.
Det som slår mig nästan varje gång jag åker utför är att det kan vara lite småjobbigt i benen. Anledningen är väl att man är ganska ovan vid de här statiska ställningarna man ofta står i och detta är något man som löpare är väldigt ovan vid. Då undrar jag, om man inte använder den statisk ställning i löpningen, är det ändå bra för oss som löpare att träna på detta? Någon som förstår min fundering och har ett svar?
Jag har tyvärr inget svar på det, snarare kan jag skriva under på det där. Man blir lika förvånad varje år när man åker utför – hur är det möjligt att benen kan bli så fullständigt slutkörda, man borde ju ha ganska väl förberedda ben. Tycker man. Men det är nog andra muskler (djupare?) som engageras i utförsåkningen. Hoppas jag …
Anna: Ja, visst är det lite skumt. Man trodde man var vältränad…
Men allt som är jobbigt borde ge nytta, frågan är om det ger nytta åt löpningen. Jag har mitt pers på maran från en säsong med mycket skidåkande så lite bra borde skidåkning vara för löpningen.