I tisdags var det fint väder så vi åkte ut till Hellasområdet utanför Stockholm. Min lugna träningsdag blev inte så lugn som jag hade tänkt mig. Det var J, J, S, jag och två hundar, fullt i bilen alltså när vi åkte ut. Även om det såg varmt ut så blev det rätt kallt, i alla fall efteråt.
Medan Jessica och Sara sprang lite och gjorde lite träningsövningar sprang J och jag två varv på 5 kilometersslingan. Den är väldigt kuperad kan jag berätta. Väldigt långa sega backar. Vi kom in på strax under 50 minuter och jag blev förvånad. Även om den nu är väldigt kuperad och vi sprang och pratade mest hela tiden så är jag ändå lite förvånad att det inte gick snabbare än vad det gjorde. Det är alltså backar och prat som gör mig trött!
Tänk vad glad man kan bli över en jobbig terrängmil!
