Vi är nu mitt inne bland vårtävlingarna och jag har hunnit reagera över vilka målsättningar det pratas om och jag tror att jag kan dra mig till minnes att det fanns liknande målsättningar förra året. Det jag tänker på är att det hela tiden satsas på personligt rekord, i varje tävling. Blir det pers blir man glad och tur är väl det. Men missar man sitt pers, även om det är med förhållandevis liten marginal, så blir man sur eller förbannad. Och även om jag kan tycka att det är bra att alltid satsa och sikta högt så kanske man inte kan förvänta sig att hela tiden göra framsteg i form av personliga rekord.

Men i den löparvåg som nu har rullat ett tag kan jag tänka mig att många ser sina framsteg rulla på av bara farten, vilket kan vara ett vanligt scenario när man börjar träna grenspecifikt. Jag kommer själv ihåg hur jag förr i tiden hade vissa träningsrundor som jag tog tid på och hur det till en början nästan hela tiden gick uppåt, för att sedan vända lite neråt, kanske komma upp igen, på vissa distanser. Det jag vill säga är att formkurvan inte alltid kan gå spikrakt upp även om det kanske har sett ut så i början av sin löparkarriär. Och bara för att man inte fortsätter slå pers behöver inte det betyda att det bara är att lägga skorna på hyllan och börja med curling eller porslinsmålning istället.

För egen del så är mina pers på mara och halvmara från 2005 och jag har inte lagt av än. Knäppt va? Om, och i så fall när, jag kanske kan slå något av mina pers vet jag inte, men jag fortsätter kämpa på för att någon gång lyckas. Jag trodde jag skulle lyckas förra året, men det gjorde jag inte. Så nu hoppas jag att jag ska lyckas i år!

Löpningen har tagit mig till kul ställen runt om i världen, även om jag inte blivit bättre på många år!