Jag har tinat upp, jag har landat i verkligheten, jag har insett att det står 4.18 efter mitt namn i resultatlistan och tyvärr stämmer det.
Jag fick många fina kommentarer på mitt väldigt långa blogginlägg om loppet. När mina inlägg blir så långa är det inte min mening, det bara blir så när jag måste få ut det jag vill få fram. Och uppenbart har en del orkat läsa hela.
I detta inlägg tänkte jag fokusera lite på det positiva jag själv tar fram ifrån loppet. Detta både för mig själv och för att visa att jag faktiskt kan hitta positiva detaljer från detta mindre bra lopp. Men jag kommer också ta upp detaljer som jag själv inte riktigt har landat i ännu.
Det mest positiva jag tar med mig är naturligtvis att det gick så bra i drygt halva loppet. Det gick i en bra fart, precis som jag hade tänkt mig. Och detta trots att jag inte var speciellt trött efter halva loppet. Och med tanke på vädret hade säkert kroppen fått lägga en del energi på att försvara sig mot kylan, energi som jag skulle kunna använt till något bättre. Nu kan man vara kritisk och säga att detta var ju bara halva loppet, man måste faktiskt ta sig hela distansen. Ja, jag håller med att ett marathon är 42 kilometer, men i det här fallet fokuserar jag mer på att jag gör en väldigt bra första halva (och har en bra passertid vid 30 km även om jag redan då börjat tappa fart).
Jag tar också med mig att jag inte fick några sviter efter loppet som kan liknas med ”normala” marathonsviter. Benen och kroppen var ganska okej igår och jag skulle nog kunna jogga en runda. Det hade jag inte kunnat efter en ”vanlig” mara. Även om jag nu inte höll bra fart hela distansen så snittade jag 4.09 min/km de första 30 km och det känns bra att kunna göra det utan att känna några sviter av det dagen efter.
Det negativa jag tänker mest på är hur en del är så mycket bättre än mig på att lyckas i extrema förhållanden, som i kylan i lördags och hettan i Boston i april? Många satte ju faktiskt personliga rekord i lördags. Har man inte sprungit så många maror är det naturligtvis lättare, men har man sprungit ett gäng är det ju en stor bedrift att kunna vara som bäst under de förhållandena som var i lördags. Och jag undrar vad de löparna har som inte jag har? Måste jag ha perfekta förhållanden för att jag ska lyckas? Mitt pannben kanske inte är så bra som jag tror?
Är jag så mycket livsnjutare att jag bara kan prestera i ”lätta” förhållanden?
Jag tror det är såpass enkelt att man själv inte helt kan styra hur kroppen kommer att reagera på kyla eller värme, utan man får helt enkelt anpassa sig. Själv vet jag med mig att jag presterar bäst under relativt svala förhållanden på hösten; det är då jag sprungit bäst tider. Är det varmt > 20 grader går det betydligt sämre på längre lopp, medan det för en del andra går fantastiskt bra då…Man såg ju en stor spridning på hur människor hanterade kylan i lördags, och jag tror som sagt mest det handlar om att ha en bra dag och ha lite tur också, även om träningen inför är viktigt också..men mest handlar det om faktorer man inte själv kan styra över.
Jag var en av dem som lyckades i lördags och nådde mitt mål på sub3, 2:59:01 efter två jämna halvor (halvvägs på 1:28:58). Jag tror jag träffade rätt klädmässigt (shorts, kompr.strumpor, långärmad underställströja, linne, vantar och keps) och att jag skaffat mig en bra känsla för att springa i just den farten. Visst var jag kall i slutet men det påverkade inte löpsteget och ingen gång under loppet tänkte jag några negativa tankar på att stanna eller kliva av, bara på Västerbron andra varvet tyckte jag det var väl tufft!
Du kommer igen!
Du må ikke klandre deg for noe jeg synes det er utrulig tøft av deg å avslutte med de forutsetningene du fikk på veien. Det er ikke noe galt med syken. Kroppen din tåler ikke nedkjøling. Jeg er må kvinne og løp min andre maraton. Jeg slod min PB med 13 min men jeg avsluttet så sent som på 3:59:44 . Hvorfor gikk det bra for meg. Jeg hadde ikke en kjempegod tid å slå. Jeg er fra naturensside utstyrt med mer fett ( litt for mye fett) jeg er vant i å løpe i kulda ( ikke så mye regn men, men) jeg kommer ko fra Norge. Jeg synes du skal ikke gruble så mye over resultatet. Sett strek over Stockholm 2012
Magnus: Du har säkert rätt, det är väl bara det att man vill kunna prestera på motsvarande nivå som andra i alla förhållanden. :)
Staffan: Ja, du gjorde ett helt fantastiskt lopp! Grattis som tusan! Även om en del satte pers så var det kanske inte många som gjorde sub 3 för första gången, det är starkt! Jag hade samma klädsel som dig, förutom komp. strumporna och jag frös nog typ hela tiden. Men jag vet att jag är frusen av mig, så det är kanske inget konstigt. Samtidigt trodde jag det skulle funka och ville inte köra med t ex vintertights och jacka. Jo, jag kommer kanske igen, men jag vill egentligen får revansch NU! :) Grattis igen!!!
Ania: Grattis till pers och sub 4, härligt! Jo, jag köper allt du säger och jag vet att jag inte har speciellt mycket fett på kroppen. Men när viljan är stor och jag kände mig i form, då ville jag också lyckas. Vi hoppas på bättre väder nästa år!