I New York Marathon går man in i startfållan ungefär en timme innan start och på morgonkvisten i november är det kallt. De allra flesta har någon form av överdragskläder på sig i startfållan och tar inte av sig dem förrän sista minutrarna innan start uppe på Verrazanobron. Det ligger alltså fullt med kläder där efter start, kläder som samlas ihop och går till behövande inom New York. Men hur skulle vi göra med de kläder vi tagit med i år som vi inte fick chans att skänka bort i startfållan? Skulle vi ta med dem hem igen och hoppas på bättre tur nästa år? Med tanke på Sandy så borde det vara fler som behövde våra kläder nu än tidigare år men eftersom de ställde in loppet så blev det också svårare att donera kläderna vi tagit med oss.

Men vi var nog många löpare som ville donera kläderna ändå, men hur? Jag letade lite på nätet och hittade en adress. När vi var i närheten frågade vi oss fram men hade ändå svårt att hitta det. Till slut kom jag trots allt rätt och gick in för att donera men möttes av raka motsatsen av vad jag förväntade mig. När jag sa att jag ville donera kläder var svaret ”No thanks – no more donations!” och jag fick gå därifrån igen.

Det har ju pratats mycket om de behövande efter Sandy och i mail från marathonorganisationen i New York undrar de om vi kan skänka mer pengar men mångas reaktion är att vi redan har betalat mycket i startavgift. Och vad sänder det för signaler när vi inte ens får donera de kläder som hade hamnat på Verrazanobron om loppet blivit av? Hade kläderna inte tagits om hand just i år, när de borde behövas som bäst? Skulle de fortfarande ligga kvar på Verrazanobron? Ibland är det svårt att förstå en del beslut!