Efter en ganska hård kamp mot magen idag börjar jag känna att jag förhoppningsvis drog det längsta strået för dagen som innebär att magen lugnar ner sig och att jag får sova ganska normalt inatt, det var längesen känns det som. Kanske är det min kompis CocaCola som hjälpte mig att besegra magen och tipset fick jag faktiskt från en idrottande kollega i eftermiddags. Och jag borde ju faktiskt tänkt på det själv, att bland annat ultrafolk pratar gott om CocaCola och det brukar ju också finnas vid vätskestationerna på alla två ultralopp jag sprungit.
Så från att mest kämpat mot kroppen börjar jag nu tänka lite mer på mat och packning för imorgon eftermiddag börjar den långa resan till starten i Berga by i Sälen på söndag morgon. Just nu kan jag inte påstå att jag har några större förväntningar utan försöker se det som en kul utflykt på skidor och jag hoppas naturligtvis på bra väder. 9 mil på skidor är långt men jag gillar när det är lite långt, när jag inte ser målet vid start utan när det måste sättas upp delmål på vägen, där jag får kämpa mot mig själv och med mig själv från vätskekontroll till vätskekontroll. Och Vasaloppet är ju lite speciellt och egentligen vill jag både åka det men också titta på det vid sidan om och se det på TV, men som bekant kan man inte få allt.
Jag är inte bara löpare, jag är längdskidåkare också!
