Det här är mitt första blogginlägg efter årets Boston Marathon. Jag har egentligen lite svårt att samla mina tankar och kunna skriva något vettigt blogginlägg så därför försöker jag inte ens. Jag sprang på 3 timmar, och även om jag gillar att tänka i tider så får det lite mindre betydelse just nu. Jag och alla jag känner har klarat sig bra och en del av oss har också fått ställa upp för media i Sverige och jag har fortfarande planerade ”mediauppdrag” med tanke på vad som hände i Boston idag.
Tack för all er support! Mer information kommer senare.
Årets medalj i Boston Marathon!
Otäckt! Tur ändå att ni är ok.
Fast det har en sån otroligt stor betydelse att du sprang på 3 och inte 4 timmar! Det har aldrig varit så viktigt för dig att springa snabbt. Ta hand om er nu och det är skönt att höra att ni mår OK. Skickar många kramar till er båda!
Skönt att höra att ni klarade er. Och applåder för genomfört marathon.
Du är iaf på förstasidan på AB här, tror jag det var. Ta hand om er!
Skönt att höra att ni klarade er oskadda. Var rädda om er!
Skönt att höra att ni alla mår bra. Var rädda om er!
Förstår att det är blandade känslor, och även om tiderna inte är viktiga i sammanhanget tror jag att det är många som är glada över att du sprang på 3 timmar och inte 4 just den här gången. Helt ofattbart det som hände…
Alla: Tack alla för ert stöd. Jag har precis vaknat upp till en ny dag här i Boston och det känns lite konstigt. Det är inte dagen efter loppet, det är dagen efter något mycket tråkigare. Man blir hela tiden påmind om vad som hände och nyheterna på TV sänder konstant.
Vad skönt att ni har klarat er! Det är så otäckt det som har hänt.