De senaste dagarna har varit lite tunga. Det har varit lite både det ena och det andra. Och imorgon är det Stockholm Halvmarathon. I vanliga fall hade jag hämtat ut nummerlappen redan idag när jag ändå var i närheten. Men inte idag. Jag hade startbeviset med mig, men eftersom jag inte riktigt visste om jag skulle starta så tänkte att jag det var onödigt att plocka ut en nummerlapp. Så nu sitter jag här lite småsent kvällen innan och funderar på om jag ska springa eller inte.

Om jag inte startar så känner jag kanske att jag borde sprungit och då känns det fel. Och startar jag så är chansen att jag genomför loppet på ett sätt med ett resultat som jag egentligen är nöjd med väldigt liten. Men jag tror att jag resonerar så här också. Att om jag inte är sjuk eller skadad så borde jag springa. För jag är en löpare och jag vill gärna vara med och springa och det gäller faktiskt även om jag är med och springer ”just-for-fun”. Och om jag inte är med får jag kanske bara det ännu tyngre att hitta tillbaka igen, springer jag så kan det i alla fall bli ett bra pass och ett steg i rätt riktning.

Jag hoppas jag får i mig mat och energi och att jag kan sova bra inatt och att jag vaknar med en tydligare känsla för om jag ska springa eller inte. Men i och med att jag skrivit och formulerat detta blogginlägg så vet jag själv vilken känsla jag vill vakna upp med.

Ska startbeviset användas imorgon? Det är frågan det!