På en träningsvecka i Portugal finns det många möjligheter för deltagarna att utmana sig själva. Och även om en utmaning kan vara att försöka slå sin tid på en viss distans eller liknande, så är det utmaningen att göra något som man inte tidigare gjort, klarat av eller vågat prova jag tänker på nu.

Jag tror det är ganska vanligt att deltagare sätter distansrekord på den här resan, dvs springer längre än vad de gjort tidigare. Och jag tror också det är många som provar på någon typ av pass de aldrig gjort tidigare och kanske inte skulle gjort hemma heller. Det finns en massa pass att välja på så möjligheten finns verkligen.

Och i veckan har jag gjort det, jag utmanade mig själv i något som jag inte tänkt göra, något som jag inte ens tänkt tanken på att jag skulle göra eller skulle göra hemma. Jag var med på ett danspass! Ja, ni hör ju hur olikt mig det låter. Men stämningen inbjuder till att prova på och jag lockades lite av att träna i solen på stranden, vilket man gör i danspassen och det var någon annan som provat tidigare. Så både idén och beslutet var faktiskt mitt eget och jag ångrar mig inte en sekund. Jag kan erkänna att det var kul. Okej, ibland drog jag väl lite på munnen när mina fötter inte gjorde som instruktörens fötter, men det bjuder jag på. Men jag log också för att det var kul och samtidigt som det var fokus på steg och annat så försökte jag också tänka på vilken miljö jag var i, att jag tränade utomhus på en solig strand i mitten av mars.

Såhär kan det se ut med dans på plankan. Som tur finns nog ingen bild på mig!