Förra veckan när jag var på träningsläger i Portugal så fanns det en del elitlöpare, från både nu och förr. En av dem var den svenske rekordhållaren på marathon, Kjell-Erik Ståhl, som också höll en föreläsning och satt med i en paneldebatt. När någon som Kjell-Erik kommer igång och berättar från alla möjliga äventyr kommer det fram en massa kul detaljer och jag tänkte nämna några lite roliga som jag kommer ihåg (utan inbördes ordning):

• Han hade aldrig vätska med sig på sina långpass
• Han längtade till sista milen skulle börja, för där visste han att han ofta hade ett psykologiskt försprång, att titta på trötta löpare och försöka se pigg ut själv är ren taktik
• Första gången han vann SM på marathon på 2:16 var det mest för att testa hur han stod sig i förhållande till svenska eliten
• Han sprang 101 marathonlopp, varav 70 av dem på under 2:20 (detta är nog det sjukaste rekordet!)
• Av en slump märkte han att han kunde springa bara marathonlopp i princip varje helg, något som han var ganska ensam om
• Han var (lite av en slump) på plats vid OS i Montreal 1976 och såg från kurvan hur Anders Gärderud tog OS-guld på 3000 meter hinder och kunde då inte föreställa sig att han själv skulle vara med i de kommande två olympiaderna
• Han var egentligen orienterare, men började prova landsvägslopp
• Han fick erbjudanden om att springa 10000 meter på Finnkampen, men tackade alltid nej
• Han vann sin åldersklass i Honolulu Marathon trots att han blivit matförgiftad
• Han har inget större klädintresse men tröjorna från alla lopp ligger oanvända i tidsordning
• Han blev 4:a på VM i Helsingfors 1983 på 2:10:38, som fortfarande, mer än 30 år senare, är svenskt rekord

Jag har träffat Kjell-Erik några gånger tidigare. Första gången var på Oskarströmsvarvet, som var en halvmara utanför Halmstad, det borde varit runt 1990. Det var ju klart det var en stor uppståndelse att Kjell-Erik var där, men att han skulle ha kvar sitt svenska rekord så länge, det trodde nog ingen. Jag har också träffat honom i Portugal tidigare och för några år sedan kommer jag ihåg hur vi satt och drack öl och snackade löpning på festen sista kvällen. Kjell-Erik är bra på att prata och när Kjell-Erik pratar, då lyssnar jag!

Två löpare – en legend och en annan snubbe!