Har ni tänkt på hur ofta vi gör samma sak om och om igen, utan att egentligen veta riktigt varför? Jag tänker på det här enkla fenomenet att vi ofta har några få rundor vi varierar mellan när vi ska sticka ut och träna. Och känner ni på er att det stämmer in även på er, oroa er inte, jag tror ni är i gott sällskap av väldigt många, även om alla inte vill erkänna det.

Detta fenomen gäller också löpningen och nya vägar i Central Park i New York. Ni som har varit här och sprungit vet säkert att de allra allra flesta springer den stora breda asfaltsvägen i ytterkanten av parken eller runt vattnet i mitten av parken. Egentligen inget fel i detta, fina rundor som jag också brukar springa. Men ibland har jag tänkt och nu faktiskt också gjort, att jag ska springa utanför dessa traditionella rutterna och det har nu lyckats. Det finns ju faktiskt en väldigt massa mindre vägar, som många gånger också är asfalterade, och en del av dessa har jag nu sprungit på. Ganska häftigt för även om man var i samma park som vanligt, så ser man inte alltid det klassiska stråket, troligtvis på samma sätt som man inte ser de här mindre stråken när man springer på den stora breda asfaltsvägen. Det blir alltså helt andra vyer och infallsvinklar på det man ser och råkar springa förbi. Så våga testa att lämna era traditionella löparrundor till förmån för något annat, större eller mindre, men i alla fall annorlunda.

Och nu menar jag inte att vi måste ut i skog och gyttja och kräla på alla fyra, det finns säkert en massa andra bra alternativ till dina vanliga träningsrundor som kan bidra med något positivt i din träning.

Här står en löpare och blickar ut över nya områden i ”gamla vanliga” Central Park!