Att springa långt har egentligen varit min grej väldigt länge. Jag kommer ihåg hur jag när jag var mindre alltid ville springa den längsta distansen som fanns i olika lopp, oavsett om jag hade åldern inne för det egentligen. Jg kommer också ihåg hur Göteborgsvarvet ändrade sina krav mot yngre deltagare för ett antal år sedan. Tidigare vet jag knappt om det fanns någon yngre gräns men det finns det nu. Lite konstigt när fler och fler springer rent generellt och även med tanke på att fler och fler springer längre distanser, till och med ultralopp.

Nuförtiden springer jag sällan längre än en mara och för att springa en bra mara, dvs tillräckligt snabbt för att jag ska vara nöjd med min egen insats, så krävs ganska snabb genomsnittsfart. Och varje gång jag hör någon berätta om något längre lopp, som ultralopp, så skapas det någon form av sug i mig. En stor del till att jag inte springer ultralopp är att jag inte har varken tid, ork eller pannben för att träna de långa pass som faktiskt behövs. Men gemenskapen är fantastisk och resultatet kommer faktiskt ofta i andra hand. Så kanske jag ska våga ställa upp utan specifik ultraloppsträning.

Lycka till alla kämpar därute!

Att springa långt, här på löparläger i Bad Gastein!