Göteborgsvarvet 2014 blev ungefär som jag trodde, när det gäller det mesta faktiskt. I det här blogginlägget kommer det mest att handla om min helg och lopp, men senare kommer det också ett blogginlägg som handlar lite mer generellt om årets Göteborgsvarv.
Jag började resan redan klockan 5 i fredags morse när jag skulle ta ett tidigt tåg till Göteborg för att hinna jobba för Craft där vi bland annat sålde en del av kläderna som ingår i kampanjen #runlimitless som rullar just nu. Försäljningen rullade på bra och det var som vanligt kul att träffa kunder och gamla och nya bekantskaper. Vid 19-tiden var jag rätt trött, både i kroppen och framförallt benen efter en lång dag på mässgolvet och sömnig eftersom jag hade gått upp toktidigt efter för få timmars sömn. Det blev en lugn kväll och en bra natts sömn.
Jag vaknade och polarna ringde och vi snackade lite om loppet, jag käkade och tog mig iväg mot start. Men när jag träffade polarna halvvägs dit kom jag på att jag glömt klockan på rummet. Inte bra och det var bara att vända och känna att det börjar bli lite brådis. När jag till slut kom till startområdet var det knappt en timme till start, ingen panik så men jag brukar vara på området 2-3 timmar innan start i vanliga fall vid Göteborgsvarvet, det är kul att flanera omkring och titta på folk. Nu hann jag bara säga hej till några stycken, jogga förbi kollegorna som skulle skjuta ett litet dagfyrverkeri vid startskottet och ta mig till start och hoppa in i startfållan.
Starten gick och som vanligt är det lite trångt i början och jag förstår inte varför löpare måste vara hänsynslösare i Göteborgsvarvet än i andra lopp. Man blir knuffad, sparkad på, det skriks lite och en hänsynslös snubbe lyckades stänga av min klocka när han tog sig fram som en ångvält. Så länge man springer i Slottsskogen de första knappt 3 kilometrarna är det inte kul, man vill bara komma ut på gatorna där det blir lite lugnare. Så första 5 kilometrarna gick inte så bra och det kändes jobbigt och jag började undra hur det här egentligen skulle gå. Men på andra sidan första bron började det flyta på lite bättre och jag höll mig nog runt 4-fart, men när det gick lite fortare började jag känna mig illamående så jag gissar att farten var lite varierande. Men totalt sett började det ändå flyta på bättre och jag passerade milen på runt 40.20. Det var svårt att veta exakt efter strulet med klockan i början för när klockan kom igång igen log den helt i ofas med kilometerskyltarna. Jag kände mig inte stark men jag hade heller inga större problem med att hålla en okej fart och kanske att jag börja tro att det var så eftersom jag märkte att jag plockade placeringar. Jag hade en plan på att försöka hålla runt 4-fart, men insåg redan efter några kilometer att det skulle bli tufft, när jag inte ens klarade det de första kilometrarna. Men även efter andra bron och vi kom in i stan och skulle uppför avenyn så hade jag fortfarande samma känsla, att jag plockar placeringar och tänkte att det borde kunna bli runt 1.25-1.26 nånstans i alla fall. Jag kände positiva vibbar av att jag inte verkade ha några problem med distansen utan kunde köra på som jag gjorde utan större problem, men ska jag klaga så var det också svårt att springa fortare. Jag kände mig stark upp till Linnéplatsen och vid pausering 20 km i Slottsskogen på dryga 1.21 förstod jag att det var okej och några minuter senare sprang jag i mål på 1:25:32. Ingen perfekt uppladdning och ingen bra start på loppet men totalt sett en förhållandevis bekväm runda runt Göteborg.
Efter mitt lopp var det fortfarande många som inte hade startat så det fanns flera timmar att gå omkring och titta på folk, heja på löpare på väg mot mål, jag sprang med en släkting de första kilometrarna i Slottsskogen på deras första Göteborgsvarv och jag hann få en välförtjänt öl tillsammans med polarn som sprang in på 1.58 i sitt första Göteborgsvarv. Så klockan var nästan 19 innan jag lämnade målområdet och då hade jag varit i mål i mer än 4 timmar. Det gäller att få ut så mycket som möjligt av Göteborgsvarvet.
Klart man får fira loppet med en öl!
Vi hörde fyrverkeriet i Linne’ och undrade vad det var! Det låter som du hade ett bra lopp och jättebra tid.
VIlken härlig dag, saknade verkligen varvet iår men man kan ju inte få allt… En annan fråga: vad tror du om att springa maran i adios boost skorna? Har aldrig sprungit så långt i dem (längst typ 25). Det är mina absolut skönaste skor och bara tanken på att springa maran i Boston eller några andra skor känns avlägsen för jag känner mig som en elefant i dem. Med tanke på att de är såpass platta undrar jag vad du skulle säga?
Härligt att läsa om din upplevelse som vanligt. Själv har jag lite träningsvila eftersom jag väntar barn igen. Men längtar tills att kunna träna ordentligt igen.
Sara: Jo, jag hade ett okej lopp, men inte mer än så faktiskt. Grattis till ditt fina pers!!
Pilla: Det är en bra fråga och naturligtvis är svaret lite individuellt. Jag springer maran i adios boost och det går bra, Sprang Boston Marathon i adios boost i år. Men förra året var nog mina vader lite si och så och därför vågade jag inte springa i adios boost utan valde då energy boost för att spara vaderna i backiga Boston Marathon. Men det var som sagt förra året det, i år körde jag med adios boost och det gick bra. Jag kommer springa Stockholm Marathon i adios boost om inget konstigt händer.
Heléne: Kul att du gillar mina berättelser. Och snart är du tillbaka i träning igen.
Kul att läsa om din upplevelse Kenth! Känner igen lite av din frustration i Slottsskogen. Startade själv i en senare grupp, men det var nog lika svårt där att ta sig fram de första kilometrarna. Synd att vi inte sprang på varandra före eller efter. Försökte hålla utkik! Grattis än en gång till ett grymt bra genomfört lopp!
Tack för svaret. Jag har också sprungit maran i energy boosten. Kanske får förse någon i publiken med ett par andra skor efter tre mil om det är alldeles för hemskt… Fast å andra sidan har jag aldrig haft problem med vader eller så.
grymt bra jobbat! :)
Anade att du hade något med smällandet att göra. ;-)
Tänk ändå så olika vi verkar ha uppfattat det hela. Eller inte… Trångt var det ju, och stökigt, men jag brydde mig liksom inte. Tänkte mer att ”ja, ja, bråka ni. Jag ska skratta mig runt. Och det gjorde jag. :-)