Efter förra helgens Göteborgsvarv hörde jag en del som kände en stor tomhet efter loppet och även dagarna efter loppet. Någon som hade missat sitt mål drog parallellen till att tomheten berodde på att just målsättningen missats. Men jag tror, och har många gånger känt själv, att när det lopp man sett fram emot äntligen har kommit och genomförts, så kan man känna en stor tomhet. Och detta speciellt om det var loppet med stort L och man efter just det loppet inte har några nya lopp inbokade i närtid. Jag skulle alltså inte dra parallellen mellan tomheten och en missad målsättning, utan kanske snarare att loppet man sett fram emot är avklarat och att det är långt till nästa stora mål.
Samtidigt som tomheten naturligtvis kan vara en tråkig känsla så passa på att låta kroppen få vila lite och ta dig en funderare över hur framtida utmaningar ska se ut. För min egen del så ska jag springa något planerat lopp till innan sommaren tar vid på allvar, men jag börjar också redan nu snegla lite på höstens utmaningar och det vet jag att jag kommer göra ännu mer efter vårens planerade lopp.
Efter vårsäsongen är avslutad ska jag låta kroppen och snabbskorna få vila lite!
