Ibland blir arbetsdagarna väldigt långa. Som idag när arbetsdagen började med ett privat löpcoachpass klockan 07:30, sen lite jobb, lunch med Åsa, mer jobb och sen avslutade jag kvällen med en företagslöpning och en löpklass på SATS. Efter det var jag hemma runt 20:30 och då fanns det lite mail och annat på att-göra-listan.

Ruskigt fint och varmt väder i morse, redan innan klockan 8 på morgonen!

På lunchen pratade jag och Åsa naturligtvis om löpning och löpträning. Vi kom in på vad det är som driver oss till att träna, vad vi har för mål, om vi har några mål. Några har kanske som mål att prestera resultat i form av en viss tid medan andra kanske tränar för att må bra.

Vi pratade också om hur det skiljer sig i vad vi pratar om efter ett lopp, eller kanske snarare frågar de som varit med. Har man t ex sprungit ett lopp på 10 km så frågar alla vilken tid man hade, men har man varit med i en triathlon på längre distans så får man ”grattis” oavsett vilken tid man hade. Och jag kan tänka mig att det är lite samma sak i traillopp. Även ultralopp har en karaktär där deltagandet verkar viktigare än resultatet. Inget behöver vara bättre eller sämre än något annat, men vill man t ex undvika en massa resultatsnack i form av tider efter ett lopp, så kan man välja den typ av lopp där man minimerar risken att man kommer få frågan om vilken tid man hade.

Jag har tidigare varit inne på hur det ser ut i USA. Efter t ex marathon i New York eller Boston kan löpare gå med medaljen runt halsen i flera dagar efteråt medan vi i Sverige tar av den en kort stund efter att vi fått den runt halsen. Och någon annan svensk löpare sa något i stil med att 100 personer hade gratulerat honom till prestationen men bara någon enstaka hade frågat honom vilken tid han sprang på. I Sverige skulle det snarare vara tvärtom.