För någon vecka sedan, dagarna efter årets Stockholm Marathon, lärde en kompis mig ett nytt begrepp: Silversurfare!

Vi pratade om att just den helgen, Sveriges stora marathonhelg, så ville alla vara med, på något sätt. Det märktes i media och kanske ännu mer om jag väl tittat runt lite mer. Alla ville prata om löpning och marathon och kanske till och med försöka komma med något tips, trots att de kanske knappt springer något själva. Och visst är det kul att fler och fler blir intresserade av löpning och marathon, om det nu verkligen är så. Eller var det så att just då fanns det ett sug om att skriva och vara positiv kring marathonlöpning, även om det bara var för en helg?

Så hur var det då med begreppet Silversurfare som min kompis så snabbt relaterade ovanstående beteende till? Jo, det vara tydligen något som kom från surfingen, som namnet också antyder. En Silversurfare var någon som hängde med riktiga surfare, hade en bräda, gick omkring i våtdräkt, visade upp sig som en surfare på land och var som alla andra surfare, förutom det att en Silversurfare inte surfade, hen ville bara känna att hen var med. Ganska kul begrepp tycker jag. Dock vet jag inte om en Silversurfare kom med en massa tips inom surfing.

När jag skriver detta tänker jag också på hur jag själv en gång i tiden umgicks lite med dykare på en resa i Thailand. Själv gjorde jag också några dyk, men inte alls så att jag kände mig som en dykare och jag tipsade inte andra dykare om något jag inte hade en aning om.

Så, nu har ni kanske lärt er ett nytt begrepp, ”Silversurfare” och dessutom fått reda på något personligt om mig, att jag faktiskt har tagit dykcert.