Efter någon dag med tråkigt regnväder var det bra väder igen och det blev en skön mil utmed Prins Bertils stig. I början kändes det lite konstigt och kantigt, ungefär som när man inte har sprungit på länge. Men, som vanligt försvann det ganska snabbt. Istället blev det en mil fylld med löparglädje och energi in på kontot. När jag springer på Prins Bertils stig blir det så i princip varje gång, svårslaget!
Idag sprang vi från Brottet till Grötvik och tillbaka igen för er som känner till ställena. Det är ungefär 5 kilometer och samma väg tillbaka och alltså ungefär en mil. Att springa samma sträcka tillbaka tycker jag är helt okej, dels ser man miljön lite annorlunda på andra hållet och dels så blir det väldigt tydligt att man passerat hälften när man vänt och är på väg hem igen. Jag tror vi har olika lätt för att springa just så här men för mig går det jättebra.
Löparglädje!
