Idag pågår en tävling som låter som en riktig utmaning, en tävling som jag själv aldrig skulle ge mig på. Men jag kan ändå beundra de som genomför tävlingen som jag egentligen inte vet så mycket om. Det handlar om tävlingen Ö till Ö, en tävling där man ska simma och springa omvartannat i Stockholms skärgård. Och totalt blir det långt i både löpning och simning.
Själv är jag ingen simmare men som sagt, jag kan fortfarande imponeras av de som genomför denna tävling. Och kanske lite mer för att det är något jag själv inte skulle ge mig på. Om jag jämför med Ultravasan som gick för ett tag sen så måste jag erkännas att jag imponeras inte lika mycket, för det ligger närmre mig själv och ett lopp jag skulle kunna tänka mig att vara med i. Är det alltså så att jag eller gemene man imponeras mer av de som gör något som man själv inte skulle kunna tänka sig att göra?
Om jag tar min lilla tanke ett steg till så funderar jag på om det är så att gemene man imponeras mer av någon som lyckas genomföra något som man själv inte skulle ge sig in på jämfört med någon som genomför samma sak som man själv fast med ett bättre resultat? Är det själva genomförandet vi imponeras av eller är det hur väl man presterar i det vi genomför?
Hur som helst så imponeras jag av alla i Ö till Ö idag, för det skulle jag inte ställa upp i och skulle jag göra det skulle jag inte komma i mål.
