Jaha, så är jag då på plats i Amsterdam och redo för morgondagens race. Jag fick gå upp tidigt för flyget gick redan 9:35 men en liten frukost i loungen på Arlanda hann jag med innan planet lyfte och jag slumrade till. Jag känner igen mig ganska bra på Schiphol, ibland reser man vidare och ibland ska man stanna i Amsterdam. Tåget in till stan och spårvagnen till hotellet flöt på bra. Checkade in på hotellet och lämnade väskan och så ut igen, bort till mässan vid Olympiastadion från 1928 för att hämta nummerlappen. Tillbaka till hotellet för lite slappande och sen ut för lite middag. Och nu är jag tillbaka på hotellet och slappar, kollar infon om loppet och fixar med nummerlappen och lite sånt.

Vi flyg ner till ett riktigt skönt väder som jag knappt vet om jag ska förknippa med vår eller höst, men det är riktigt skönt att det är varmt ute även utan jacka. Att det är det i södra Europa skulle inte vara så förvånande men nu var det bara en flygresa på 1.40 från Stockholm och fortfarande ganska långt upp i Europa och så skönt väder. Helg- och weekendresor ner i Europa känns underskattade och kan man kombinera det med träning eller med ett lopp är det ju perfekt. Och redan nu funderar jag lite på vad det ska blir för nyheter och gamla favoriter framöver.

Egentligen har jag känt av lite huvudvärk under dagen och benen är kanske inte de piggaste jag har känt. Men såhär dagen innan ska det väl kännas lite sisådär så jag tror det är tipptopp imorgon. Morgondagens halvmara är en bra uppladdning till maran i New York om 2 veckor, men jag vill gärna göra en okej tid också, både för att känna mig nöjd med loppet, men också för att jag ska känna att det kan gå bra i New York. Så det blir kul och spännande imorgon, men jag är faktiskt inte speciellt nervös, än.

Uttrycket ”Citius – Altius – Fortius” är latin och betyder ”snabbare – högre – fortare”

De tre orden står på Olympiastadion i Amsterdam och skulle uppmuntra deltagarna i de Olympiska Spelen att göra sitt bästa. Mottot betyder att det viktigaste är inte att vinna utan att deltaga och sträva efter personlig excellens, att utvecklas och göra sitt allra bästa. Uttrycket myntades redan 1891 av en munk vid en prisutdelning i en skola utanför Paris. Man kan ju undra om detta ordspråk och motto påverkade de moderna Olympiska Spelens grundare, Pierre de Coubertin, som också var fransman och såg till att de första Olympiska Spelen i modern tid hölls i Aten 1896. För baron de Coubertin blev bland annat känd för ordspråket ”Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl” som inte är helt olikt munkens motto. Och med tanke på den ”hets” mot segrar som många gånger kan förknippas med OS och andra tävlingar så hade ju de Coubertin redan för mer än 100 år sedan en sund inställning till idrotten.