På söndag är det New York Marathon. Vi är alltså inne i marathonveckan som för många är deras allra första marathon. För många pratar faktiskt om att ”ska jag springa ett marathon ska jag springa New York Marathon”.
För mig är det både nästan glömt och preskriberat hur jag tänkte inför min första mara och hur det sen gick. Men jag kan säga att även när jag hade sprungit 1 eller 5 maror så hade jag inte fått i närheten av den rutin om hur det är att springa marathon som jag har nu.
Jag har under åren kommit i kontakt med många som ska springa sin första mara och det är ganska intressant hur olika löpare tänker inför sin första mara. Jag tar upp några exempel och det finns säkert fler:
- Jag bryr mig inte om tiden, jag ska bara springa och njuta
- Okej, jag har tränat bra om man jämför med många andra, men ändå tror jag att det kommer gå skit
- Jag har inte tränat så mycket, men hur svårt kan det vara, det är ju typ bara 4 millopp efter varandra
- Jag är väl förberedd, har tänkt realistiskt och kommer också genomföra maran som om jag hade en massa rutin
- Jag har inte sprungit så mycket, men jag har gått en del på gymmet och spinning
Jag tycker också det är intressant att det finns de som inte har tränat speciellt mycket som lyckas väldigt bra i sin maradebut och det finns de som tränar hur mycket som helst och som jag tycker borde kunna nå sitt mål men ändå inte gör det. Så oavsett vilken förberedelse vi har gjort och vilken inställning vi har så finns det mycket som kan hända under ett marathonlopp, men det är också en del av charmen skulle nog många säga. För egen del tycker jag det är bäst och charmigast när allt går enligt plan och det inte händer mer än nödvändigt.
Här kommer några hjältar mot mål i New York Marathon 2011, förra gången jag sprang loppet!
