Idag har varit en tung dag och det är gårdagens fel. Eller nä, gårdagens förtjänst. För om man är trött för att man tränat bra är det ju snarare något positivt. Igår tog jag och Johan oss hela vägen ut till anrika Bosön på Lidingö. Det märktes riktigt hur vi båda två gillade just det anrika i stället och att här var det fokus på träning som gällde, snarare än att visa upp sina flashiga träningskläder. Här tränar man för att bli bättre helt enkelt.

Vi körde en intervallform som jag hoppas att jag har stor utvecklingspotential i, för jag tränar det kanske lite för sällan och det var hur jobbigt som helst, det kändes som mjölksyran sprutade lite. Eller, någon spruta var det såklart inte, man alla brukar ju säga så när de är trötta. Vi körde korta intervaller på 400 meter och 200 meter och det är lite för kort för att vara intervaller som bäst passar det jag vill bli bättre på, men lite mer av denna varan skulle inte skada. Men känslan till idag när det gäller benen är ändå att återhämtningen är okej.

Men tränar man med Johan räcker det inte att springa, man måste köra styrka också. Det blev det vanliga med dips, chins och lite trix och andra övningar som jag inte vet namnen på. Men jag kommer ihåg ett redskap, jag tror den hette ”dödsbänken” eller nåt liknande och ja, ett ganska passande namn. Det var i alla fall något som tog så in i tusan i magen så idag värker magen och jag har nästan svårt att resa mig upp från soffan. Men då känns det ju som vi gjorde nåt i alla fall. För på Bosön, där kör vi tufft!

Här har vi en annan trött kille, efter Boston Marathon. Obs, det är inte jag!