Att den här sommaren bjuder på en del regn är ju inget nytt och det är säkert inget nytt att jag inte gillar det. Men om man verkligen kämpar sig ut när vädret inte är så kul, dvs regnar, så ger det i alla fall en del pannben. För mig som också jobbar med löpning så blir jag ju tvungen att ta mig ut och jobba även när vädret kanske inte är tipptopp och det har ju också gjort mig bättre på att hantera tråkigare väder. Men det är fortfarande svårt att ta sig utanför dörren när det regnar, om jag bara ska ut och träna ensam för egen del.
I lördags bjöd Helsingborg Marathon in till provlöpning av halva marabanan i Helsingborg och visst tog jag chansen att vara med på ett gemensamt långpass med ett nytt gäng. Jag tror vi var ett hundratal som möttes vid Dunkers klockan 10 i lördags förmiddag och efter ett kort välkomstsnack så stack vi iväg. Naturligtvis blev det lite olika fartgrupper men vi var en grupp på 8-10 pers som höll ihop ganska bra ganska länge. Vädret höll sig okej, dvs det duggregnade typ hela tiden men det var bara någon kort stund som det var ett ordentligare regn. Jag var bra förberedd med kläder och det gick inte så fort att man blev direkt svettig i regnet.
Efter sprang vi tillbaka ner till Dunkers och jag hade som mål att springa några kilometer till och gärna i lite ökande fart och det lyckades jag faktiskt ganska bra med. Dels ville jag göra detta bara för att visa för mig själv att jag faktiskt kan lägga till några kilometer i högre fart även när det regnar, istället för att bara åka hem. Dels så ville jag ta chansen att samla ihop några extra kilometer när jag ändå låg på drygt 20 km. Benen kändes lätta och pigga och jag hade inga problem att i några kilometer gå ner mot marathonfart så det kändes som ett bra avslut på passet i Helsingborg.
Samling vid Dunkers innan vi drog iväg runt Helsingborg!
