Jag satt och jobbade inne en del idag och planerade lite för träning men den där känslan infann sig egentligen aldrig. Timmarna gick och den ena planen efter den andra förkastades av olika anledningar. Men till slut kom jag ut och jag hade en plan och det var bort till tartanbanorna som gällde. Väl där såg jag att det var en massa annat folk där, det kanske egentligen mest var 2 grupper med ungar som tränade friidrott och lite föräldrar på läktarn, men jag vill ju helst vara själv. Efter uppjoggen på väg dit stretchade jag lite, men såhär i efterhand så visst hade motivationen sjuknit redan då. Jag vankade lite fram och tillbaka, gick och tittade på löpskolningsövningarna som ungarna körde för sin tränare. Men ingenting hände, jag var nog allt utom sugen på att springa, där och då. Och utan att egentligen snacka med mig själv så märker jag att jag är på väg hem igen, utan att ha sprungit mer än uppvärmningen på vägen dit. Och jag kunde inte ens känna mig dålig. Det kan hända, det är ju inte bra om det händer för ofta, men idag var det inte värt att streta emot helt enkelt.
Så när ni av någon anledning inte är nöjda med ert träningspass (eller tävling) som ni hade tänkt er, så glöm inte att tänka på vad ni faktiskt gjort. Skulle vi ägna en massa tid på vad vi inte har gjort eller inte lyckats med, hade vi inte hunnit fundera på så mycket annat. Nu laddar jag mentalt och hoppas att allt känns bättre imorgon.
